en näst sista skvätt sommar

sommaren är ju tyvärr slut men jag har ett ton bilder därifrån som jag måste hinna blogga om, åtminstone innan första snön faller.

vi kan väl börja här, på en grusväg utan slut och ett böljande vetefält. kulturlandskapet kring vårt torp är så enastående vackert. skulle vi någonsin få för oss att köpa ett landställe skulle det bli dyrt för jag har vant mig vid maffiga alléer, ekhagar och stora öppna fält. om ingen är snäll och ger mig ett par miljoner förstås, det skulle ju tacksamt tas emot.

quasimodo matar sitt barn. måste börja sitta mer upprätt …

jag fick besök på landet! av min urgamla kompis (som i att vänskapen går långt tillbaka alltså) lisa. det kan ju vara aningens svårt att sälja in en vistelse på landet utan rinnande vatten och andra faciliteter när man har en månadsgammal bebis, men hon och hennes helt galet bedårande son kom som ett skott.

glad tjeja. en vattendunk att leka med så är livet komplett. fler i världen borde ha hennes sorglösa inställning, mig inkluderad.

märtas första besök på en camping. kanske även den ömma moderns första om jag tänker efter. fiskeboda camping ligger i närheten av oss och efter en loppistur var vi hungriga så vi svängde in på deras servering. det var otippat bra mat faktiskt. jag åt någon slags bahn mi-macka som slank ner rasande fort, medan märta fick nöja sig med en banan.

skåda sommarens loppisfynd, två utomordentligt fina fåtöljer. känns lite danskt sommarhus va?

jag lämnade in kuddarna för omtapetsering och vips så kan man ta bort fynd ur ordet loppisfynd, åtminstone om man ser till det monetära värdet. men det känns så OTROLIGT skönt att veta att detta är ett projekt som kommer bli klart. annars hade de bara stått och samlat damm i en undangömd vrå i tusen år tills jag fått nog och skänkt dem vidare till en secondhandbutik.

en vrå på torpet. ej i bild: calle som rycker bort spont i andra delen av rummet för att återanvända till att barnsäkra trappan upp på övervåningen. (vi ska alltså ta bort all spont i vardagsrummet. tidigare fanns det också ett fräsigt klickgolv som täckte de breda fina golvtiljorna, men det rykte sekunden efter vi flyttade in för sex år sen. sponten har tagit desto längre tid på sig.)

klipp till frukostdejt med hanna och hennes son på petite france, inklusive tiggande hund. så mycket gulligare än de triljoner fåglar som omgärdade uteserveringen i hopp om att få en liten brödkant.

den här ovanifrånbilden var visst det närmaste jag tog en bild på hanna. vi hoppar vi till ett annat fikabesök där alla smajlar upp sig istället.

kanske inte världens charmigaste utsikt vid lilla skanstullsbron (har glömt vad den heter på riktigt?), men bageriet vid brofästet säljer sjukt goda frukostbullar. och bullar. och smörrebröd.

varning för lattemorsor på stan. skämskudden på när jag lever ut detta skällsord, mitt i lattemorsans epicentrum vid urban deli på nytorget dessutom.

en annan dag var jag och calle i vitabergsparken. sofia församling hade öppet hus i sina kyrkstugor och det ville vi spana in. eller ja, mest jag. 1,91 meter calle var mest fokuserad på att kbt:a bort sina klastrofobiska erfarenheter från när vi bodde i ett k-märkt hus på malmgårdsvägen med som mest 2,10 i tak.

det skulle visa sig att den här stugan hade en takhöjd på bara 1,70 kanske. jag fick alltså lajva hur det var att vara calle på malmgårdsvägen. en märklig känsla.

när jag ser det här köket drömmer jag mig tillbaka till mitt gamla kök på malmgårdsvägen som var stort, snyggt och praktiskt och kunde inrymma allt mitt porslin. ibland funderar jag på om det verkligen var värt att flytta ihop. jag menar, takmålningar i trapphuset, trädgård och lusthus från 1700-talet. kanske ändå skulle vara värt att vara särbo för? hehe.

efter kyrkstugan flanerade vi vidare. en solig promenad på fjällgatan på kräfva glace. denna kvinna ser också ut att kräfva sömn, att döma av påsarna under ögonen. och en klippning. lyckligtvis har hon ett jobb i alla fall så helt hopplös är hon inte.

notera hur vi matchar kläderna med våra glassar.

sommaren bjöd inte på värst mycket rajraj, men jag lyckades i alla fall träffa mina ex-kollegor på uteservering, plus en glad författare. vi var på plåtparken i årstaviken på södermalmssidan, en tillfällig uteservering i form av ett gäng containrar som stod uppställda på båtupptagningsplatsen.

en bra grej nu när jag inte jobbar med dem längre är att de ju blir uppgraderade till vänner.

vi lyckades knipa bästa bordet. solen försvann sakta från alla bord, men hos oss stannade den kvar. inte så konstigt med tanke på vilket panggäng vi är.

nu är vi ute på landet igen. hanna bjöd på grosshandlare och jag blev uppassad med snacks. UTAN BARN. ett golden moment så att säga.

en typisk morgonvy. ett onaturligt glatt nylle i fejset varje dag.

vi träffade vår kräftkran bernt som klagade på att kräftorna han fiskat hittills varit små. men det började ordna upp sig ändå, så han hade ändå hopp inför den fortsatta säsongen.

det blev ingen lappning och lagning och ommålning av trädgårdsmöbler den här sommaren heller. och nu kräver de stolar jag hittills hunnit måla ett varv färg till. ett jädra sisyfosarbete om du frågar mig.

precis som bloggandet av denna sommar. precis när man hunnit blogga klart är det sommar igen. jag har en allra sista skvätt bilder kvar, men nu tog blogg-orken slut så det tar vi en annan gång.

Annons