jamen hej och välkommen till vårt lilla torp hälsar the village idiots.
nu ska jag inte tala för de andra familjemedlemmarna men så fort vi kör upp på uppfarten till torpet är det som att modemässig vett och sans försvinner. jag tror inte det har att göra med avsaknad av rinnande vatten, kanske snarare att vi bara har två speglar i hela huset så man går runt i någon villfarelse att man är råsnygg. tills man råkar kasta en blick i spegeln.
piggt barn, trött förälder. story of my and calles lajf just nu.
en helg var barnets ena gudfar med. han var i alla fall pigg.
det bjöds inte på något vidare väder men det stoppade inte vår utflyktslusta. vi åkte till stora sundby slott.
och fikade i deras fantastiska orangeri. jag är döavis, vill ha ett sånt här. ”mer än du vill ha stora sundby slott?” frågade calle. jag svarade ja.
märta glatt omedveten om att jag precis gav bort ett slott i utbyte mot ett orangeri. hon kommer givetvis bli arg på mig senare i livet för detta.
hemma igen. mattias något modstulen över att behöva återvända till de fattiga torparförhållandena.
till middag serverades en något i ugnen överburen granbarksost. ja, jag kanske tjatar om denna ost hela tiden, men det är verkligen något extra.
vi rev av alla sevärdheter i grannskapet denna helg.
på söndagen besökte vi magdakullan i näshulta, en ekologisk gårdsbutik, restaurang och loppis.
och så var min första mors dag till ända. inte så pjåkig om jag får säga det själv.
nostalgifabriken 