… och barnledigheten går sin gilla gång

februari kom och gick. nu är jag nästan halvvägs i barnledigheten.

saker som har hänt sedan sist: jag får äntligen små glimtar av hur det kan ha varit att vara barnledig innan covid, även om föräldragrupperna lyser med sin frånvaro och munskyddstvånget fortfarande gäller på bvc. jag och en barnledig kompis har till exempel sajnat upp på baby-yoga. och även om jag får kanske aktivt får yoga i tre minuter av sextio är det så härligt och annorlunda att befinna sig i ett sammanhang med andra människor.

en dag tog jag mig till gärdet till mina fastrar.

så skönt med en annan promenadvy efter att ha gått sönder årstaviken under två års pandemi och ett par månaders barnledighet.

mina fastrar träffade märta för första gången. instant succé. eller kanske [drumroll please] infant succé, höhö.

vi är en del hemma också. där övar vi regelbundet på selfieminen och att ligga på mage. båda går väl sådär.

jag sålde min älskade gungstol på marketplace. nu när vi snart har en platsbyggd garderob i sovrummet får den inte plats. fick blodad tand av hur enkelt det var att sälja. nästa grej ut är mina stringhyllor som bara samlar damm i källarförrådet.

tambur store hade utförsäljning. vi stod i trehundra meter kö i en och en halv timme för att komma in. jag som vanligtvis är ordentligt kittad – nu när jag går tretimmarspromenader varje dag – hade missbedömt vädret och bar endast en tunn dunjacka på mig. höll på att förfrysa *rslet ute i kylan.

fler promenader. södermalm runt runt runt.

jag har varit på bokrelease också! för urbegåvade karin janson som släppt första boken i sin nya serie bh-bussen. genialiskt namn på serie btw, sticker ut och fastnar direkt i skallen.

köpte en fräck™ kepa till märta på loppis. den var lite för stor men kommer nog bli perfekt i sommar.

en lördag och en promenad med bagarn. vi hittade en sälstaty med avhugget huvud. avd saker man ramlar över på stan.

vad som ser ut som håglöst dagtidsdrickande på ben’s var i själva verket en öl som njutningsfyllt dracks med andakt då barnet sov gott i vagnen. jag som tidigare varit så mallig över att mitt barn sover nästan hela nätterna har bittert fått inse att det inte beror på att hon är ett a-barn utan för att hon föddes under årets mörka period. jahopp.

trots detta välkomnar jag ljuset. som här på promenad kring skeppsholmen (jag ber verkligen om ursäkt för enformigheten i den senaste tidens inlägg).

gick förbi ett spännande bostadsområde i häggvik under en loppisrunda. tydliga östblocks- slash parisisk förort-vibes. att få gå på kranskommunsloppis mitt i veckan på dagtid känns för övrigt väldigt lyxigt så det var det allra första jag gjorde när restriktionerna lyftes helt.

tog en selfie efter en särdeles hård natt när märta härjat järnet.

ville förmedla sliten spädbarnsmorsa med bilden men fick konstatera att jag ser snyggare ut än i 99% av mina selfies när jag varit perfekt utsövd. går således i bräschen för det nya skönhetsidealet sleepless chic. kom ihåg var ni hörde det först!

fotade en gullig hund på väg till lunch med kollegorna. precis innan pandemin skulle vi få lunchservering till självkostnadspris på jobbet. och nu har planerna äntligen realiserats. maten är alltså billigare än min korvlunch på stan och så sjukt god!

ja, ännu en promenad.

när märta förmiddagssover brukar jag precis hinna duscha, klä på mig och sminka mig. men en dag var hon tydligen väldigt trött och sov i över två timmar. vad göra av all denna tid?! tänkte jag exalterat. så jag kokade buljong av nyårsskaldjurs-skalen som sen blev en fisksoppa. jag tror jag börjar förstå varför föräldrar med småbarn kan vara så satans effektiva med sin tid. utan barn hade jag aldrig orkat ta fram skalen ur frysen men lyckan i att få göra något annat än direkt markservice åt sitt barn eller sig själv ska från och med nu aldrig underskattas.

vårtecken.

förlåt, men hur gulligt är inte mitt barn?

en bättre fredag. jag promenerade med bagarn och vi slank in på blecktornskällaren för lunch. vi ringde dit richard som hade sportlov och hamnade sen på …

… svea pizzeria där vi serverades små tilltugg. spontaniteten i det hela gjorde att det kändes nästan som att inte ha barn igen.

obs att jag älskar mitt barn men saknar att inte få bestämma helt över mig själv och min tid.

på promenad med johanna på skeppsholmen. märta har fyra gudföräldrar, varav två nog inte är informerade vid närmare eftertanke (de jag valde). johanna är i alla fall en av dem. den andra är hanna. så läser ni nu: jag återkommer till er om detta! hehe.