nu har vi kommit till tunnis nummer två som är summer crossing av truman capote. (tunnis nummer ett kan du läsa om här.)
när jag jobbade på pocket shop fick man ta två läsex varje månad. jag, och många av mina kollegor, tog den här tidigare opublicerade romanen (eller romanutkastet rättare sagt) som läsex när den kom år 2005. men till skillnad från mina mer snabbläsande kollegor har jag alltså inte kommit mig för att läsa den förrän nu.
sjuttonåriga grady bestämmer sig för att stanna i new york medan hennes rika föräldrar åker till europa för att – för första gången sedan andra världskrigets slut föregående sommar – se om sitt hus på rivieran. världskriget har inte bara lämnat en värld i spillror, gamla konventioner har börjat krackelera och en ny tid anas. bradys sommar fylls av nattliga äventyr, alkohol och en romans med en ung judisk man som arbetar med att parkera bilar. hennes föräldrar skulle förmodligen dö av chock om de visste vad hennes dotter höll på med och det hela tar en ände med förskräckelse. såklart.
capotes prosa är mångordig och svulstig och mängden information i varje mening är omfattande. trots att boken bara är dryga 150 sidor lång är det som att drunkna i en stor våg av ord. för en person som inte haft mer än fem timmars ihållande sömn på snart fem månader blev läsningen därför smått panikartad. det var inte riktigt det här jag tänkte mig när jag sajnade upp på att läsa en tunnis.
slutligen: summer crossing var inte min kopp te, även om jag gillade slutet väldigt mycket. där brände det liksom till och jag överrumplades på det allra bästa sätt. men mest fascinerande var ändå förordet skrivet av capotes advokat som berättade om bokens tillblivelse och hans resonemang kring huruvida man skulle ge ut boken trots att upphovsmannen är död. för mig som jobbar i bokbranschen var det väldigt intressant läsning om moraliska ställningstaganden kring verk och upphovsperson.
Ett svar till “tunnis nummer två”
[…] nummer tre är älskaren av marguerite duras (den första och andra tunnisen kan du läsa om här). när jag hade läst klart dem insåg jag att det visst blev ett […]
GillaGilla