första julen och nyåret med märta

jag kom ju på att jag inte har bloggat något om jul och nyår. det ska vi genast råda bot på. så vi börjar här. dan före dan på systemet.

glöggen lyste med sin frånvaro och läget hade kunnat bli riktigt desperat om inte calle av en slump hittat en flaska ståendes på en random hylla. nu värmer den halvfulla flaskan traditionsenligt en plats i barskåpet fram till nästa jul. såvida det inte blir någon slags alkoholrelaterad kris i hushållet, för då har ju nöden som bekant ingen lag.

på självaste julafton vaknade vi till fint väder. och snö!

på med kläder, i märtas fall en liten nisse-utstyrsel.

vill alltså poängtera för eder mina läsare att det inte är jag som införskaffat denna outfit, utan min kära mor. som ville ha bildbevis.

lite stressigt att få hela familjen i ordning och hinna fota under den lilla gnutta dagsljus som julafton erbjuder. speciellt som att vi hade någonstans vi skulle vara på ett givet klockslag. hets, hets.

men kors i taket, vi anlände precis i tid till kentas just idag är jag stark som ljöd över katarina bangata.

för er som inte är bekanta med denna sedvänja kan jag meddela att söderbor och hammarbyfans samlas varje julafton vid nackas hörna för att fira den legendariske fotbollsspelaren nacka skoglunds födelsedag, som alltså infaller på julafton. som nyblivna föräldrar till en söderböna är det ju väldigt viktigt att märta fostras in i detta redan i tidiga år.

sen tog vi en sväng ner mot vattnet för att insupa solen. vid eriksdalsbadet gav vi dock upp pga så. satans. kallt.

ja, och det är ungefär det man hinner i dagsljus på julafton. sedan väntade såklart julmat i alla dess former och färger (men kanske mest brunt?).

och sedan var märtas första julafton avklarad.

på juldagen åkte vi till eskilstuna för att förevisa märta för calles mamma och man samt äta danskt julbord.

ett julbord som inte är så danskt vid närmare eftertanke. men gott är det.

sen hände det klassiska. vi skulle bara byta blöja på märta innan avfärd hemåt då hon råkade ramla ner från skötbordet ner på golvet. två mycket uppskakade förstagångsföräldrar ringde taxi och åkte i vild panik till mälarsjukhuset. fyrtiotalistgenerationen i hushållet var mer chill, ryckte på axlarna och bara ”sånt händer alla barn, det är ingen fara”. vilket även en luttrad barnläkare på akuten sen konstaterade.

sista tåget till stockholm hade gått och vi hade inte planerat för övernattning. med alla butiker stängda (det var ju juldagen) fick vi tigga mjölkersättning och blöjor från förlossningen innan vi åkte hem till calles mamma igen. #parentsoftheyear.

men slutet gott allting gott och märta brydde sig inte nämnvärt som synes.

klipp till nyårsafton och en ny outfit (återigen inhandlad av min mor).

köpte förmodligen södermalms dyraste men också södermalms godaste hummer och på kvällen korkade vi upp en flarra vitt från hipstervineriet wine mechanics.

vid halv tio kom tove förbi, och sen som en liten bonus även björn och jonny som var hemma i sverige. har av oklar anledning inte bildbevis på detta men ni får helt lita på mitt ord. vid tolvslaget önskade vi varandra gott nytt år ute på balkongen och det var den nyårsaftonen. ett litet men naggande gott sådant givet förutsättningarna.

på nyårsdagsmorgonen sov märta så länge att vi hann göra en brunch som gick helt i gult och rött samt äta den. säga vad man vill om småbarnslivets vedermödor, men att vakna obakis den första dagen på det nya året och kunnat njuta av maten är inte en av dem.

när det mörknade gick vi ut på en promenad och det var ungefär det som hände på årets första dag.

2 svar till “första julen och nyåret med märta”

  1. Ja gud ja, trilla från skötbordet. Det hände första barnet när hon nyss börjat vända sig, just från skötbordet. Men hon föll, lyckligtvis, på katternas toalåda som, igen lyckligtvis, hade lock på sig…! Sen tumlade hon därifrån ner på golvet vilket var otäckt som fan redan det. Men det blev varken så högt fall ner i stenhårt klinkersgolv eller bajsig kattsand, i alla fall. Fenomenet kom på tal på en fest i höstas och ALLA hade mer eller mindre samma erfarenhet med sina barn, lite knäppt då man tänker på det och jag antar att det BORDE vara lite sorgligt eller åtminstone beklagligt (hallå människan varför är vi alla så hopplösa?) men man känner ju mest bara lättnad?? Heheh. Men det gör det ju inte mindre skrämmande när det händer en själv eller ens barn.

    Den där nissebilden är förresten otroligt söt, hon har så pigg glad blick att man känner sig alldeles uppmuntrad. Och jag fnissade högt åt den bruna julmaten. Tycker du har sån underbar humor!!

    Gilla

    • blir så himla glad för dina kommentarer och tack för att du läser min blogg! det har trillat (höhö) in en massa dm:s på insta om just fall från skötbordet. det verkar som om alla varit med om det. det eller att barnen trillat ner från sängen. men ja, lättnaden när fler delar med sig! nissebilden föregicks av ungefär 30 andra mindre fotogeniska bilder. antar att hon till slut bara, okej, jag fyrar väl av ett leende för att slippa detta. det finns uppenbarligen fler sätt att skada sina barn än att låta dem falla ner från skötbord …

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: