en väldigt festlig dag förra veckan

här står jag i blomsteraffären och ska precis skriva något käckt på ett kort.

vadan detta? jo, här ska gås på bokrelease!

i förra veckan var jag alltså på mitt första bokmingel sen pandemin startade. jag kan knappt tänka mig något mer välförtjänt att fira än just tillkomsten av en bok: hundratals timmars hårt arbete av självaste författaren men också av förläggare, redaktörer, produktionskoordinatorer, omslagsmakare, inläsare med mera med mera.

när jag jobbade på pocket shop var minglen vardagsmat. jag har firat böcker på i princip alla bokförlag, på fina restauranger, i obskyra bergrum, på ambassader, på skärgårdsöar, och givetvis på självaste nedre manilla. men när jag bytte jobb till förlag blev minglen färre (och till 90% med en själv som arrangör), och när pandemin kom avstannade de helt. men nu så!

jag var lite tidig innan jag skulle möta min kollega mia, så jag slank in på myrorna på adolf fredrik. provade en yllehatt men det blev inget köp.

är det förresten nåt jag saknar post-barn är att få gå på loppis ostörd och bara glo på saker. blir så lugn av detta. är det fler än jag som har detta som terapi eller är det tecken på en allvarlig störning?

om ni förresten undrar vad jag har gjort av mitt barn är så kan jag meddela att hon var hemma med sin far. min amning kom aldrig riktigt igång så nu blir det ersättning för hela slanten. fördelen är att man kan kvista iväg på såna här saker. nackdelen visar sig mitt i natten när man måste vakna ordentligt och gå upp och fixa i köket med ersättning för att mata.

karin blir intervjuad av sin förläggare ebba. jag var förläggare för karins debut tio platser du måste besöka efter min död när hon låg på vårt förlag, men idag firade vi tillblivelsen av karins tredje roman i befintligt skick. jag älskar böcker med premissen tilltufsad slash vilse person ramlar över ett spännande dokument och så nystas en hemlighet upp, och gärna något historiskt så att man kan googla loss och lära sig mer. här åker en kvinna till sin stuga i fjällen och hittar en berättelse från anarisolyckan, något som visar sig ha påverkat hennes familj mer än hon trott. detta är rakt upp i min gränd alltså!

jag tyckte så himla mycket om att jobba med karin och hennes texter. ska börja läsa hennes nya så fort jag läst ut den bok jag håller på med för tillfället (bonjour tristesse om nån undrar). tänker att jag varvar med ljudboken, dels för att det blir en hel del promenadtid men också för att min favorit frida hallgren läser in.

som jag har längtat efter detta!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s