var var vi? jo, jag skröt om hur bra jag mått under graviditeten och att jag är så rörlig trots att jag snart ska föda. låt oss fortsätta i samma vidrigt positiva anda!
vi var på landet och besökte svart/verkstan som ligger på trantorps gård i närheten av eskilstuna. det är ett hobbyprojekt som drivs av bagaren johan sörberg som ibland får lite feeling och bakar. jag har känt till stället i ett par år men aldrig orkat stå i den massiva kö som varje tillfälle genererar. men i år orkade vi oss faktiskt dit.
ibland får brödet och bakverken sällskap av andra lokala mathantverkares alster.
brödbaserat i all ära, men det största fyndet var ändå nyboglass, lokal småskalig ekologisk glass med urspännande smakkombinationer. rosmarin och brynt smör-glassen är i paritet med fävikens ensilageglass. rekommenderas å det varmaste!
tillsammans med min historiska vapendragare jenny var jag på vernissage av nordiska museets nya utställning ”nordens paris – nk:s franska damskrädderi”.
för en vars garderob består till 99% av klänningar var ju detta ett ytterst trefvligt tidsfördrifv!
dessutom var det inte bara en väldigt fin utställning utan också helt magiskt att uppleva saker tillsammans med okända människor. blev lite överraskad av känslan faktiskt, jag som vanligtvis inte brukar hysa så varma känslor för folk generellt.
såg den gudomligas klänning som hon bar i gösta berlings saga. fick gåshud.
björn fyllde år och bjöd hem till mat och festligheter. denna gravida kvinna höll ut till tvårycket vilket förmodligen är mer än om jag inte skulle varit gravid. det finns faktiskt fördelar med att inte dricka alkohol och detta är nog en av dem.
gick och röstade i min gamla mellanstadieskola.
jag och calle testade kebaben på meat on a stick på skånegatan. det var gott men aningens för mycket sås. har väl aldrig hänt förut att någon invänder att kebab behöver mindre sås?
åt frukost med hanna efter att hon rensat ut sin lägenhet. fick en present 🙂
var på kontoret. försöker att inte vara så dödsavis på mina kollegor som får komma tillbaka till kontoret på fulltid den första november, till en helt nyrenoverad arbetsplats dessutom. går sådär. efter min barnledighet kommer jag inte ha träffat vissa kollegor på två och ett halvt år, helt sinnessjukt egentligen.
jag har tagit mina dagliga sejourer kring årstaviken som jag gjort sedan coronans intåg.
en söndag. jag och calle gick en promenad i årstaviken och åt lunch på freddas (gamla nyfiken gul). tydligen var det på denna plats som bomberna i eriksdal föll år 1944 upplyste calle mig.
just denna söndag föll inga bomber, men det var smockat av lediga stockholmare som njöt av solen på uteserveringen, och på dansbanan sprallen bredvid bjöds det på salsalektion. otroligt gulligt! alla ni som undrar varför man i hela friden vill bo i trång stad istället för på landet, här är svaret.
min nyfunna kärlek till helt okända personer som delar något tillsammans vet visst inga gränser. pandemi-effekt eller graviditetshormoner? ingen vet. vi får se hur länge detta håller i sig …
på tal om graviditetshormoner. blev så otroligt rörd av det faktumet att min syster och mina vänner ordnade en babyshower åt mig. jag har ju velat ligga lite lågt med min graviditet (bloggen är faktiskt det enda stället på internet som vet), dels för att det var lite tjorvigt där i början, men också för att jag känner mig rätt obekväm med att ta folks uppmärksamhet i anspråk. (det här med att fylla 40 under pandemin passade mig väldigt bra till exempel.)
glad chey på johannas gård!
upptakten till babyshowern var att jag skulle träffa min syster och systerson på lykke för att fika. på vägen dit ertappade jag andreas och katarina utanför fiket som mumlade något om att de skulle träffa johanna som bor i samma hus som fiket. jag tyckte att de betedde sig aningens skumt och korthugget men tänkte att de kanske var gravt försenade eller något så att de inte hade tid att chatta loss med mig.
först när jag blev uteskorterad på johannas gård trillade poletten ner. dags att omvärdera bilden att jag inte drabbats av graviddimma, heh.
nostalgifabriken 