läsåret 2020

2020 närmar sig sitt slut, vilket självklart måste summeras på massor av sätt! läsåret 2020 har varit ett mellanår tycker jag. det har varit få riktigt bra berättelser som stannat kvar.

höjdpunkterna
bortsett från mina egna serier jag varit förläggare för (det är min blogg och här får jag vara jävig, hehe) så tyckte jag att bränn alla mina brev av alex schulman var otroligt drabbande. gillade också ha ett underbart år av tove meyer väldigt mycket. hennes karaktärer är inte oskyldiga och älskvärda, går inte att stoppa in i ett prydligt fack. ibland vill man skrika på dem i ren frustration. men de lämnar ett avtryck och jag har kommit på mig själv med att tänka tillbaka på karaktärerna flera gånger efter att jag lyssnat klart.

frannie langtons bekännelser av sara collins gillade jag också väldigt mycket. slaveri är något som väl vanligtvis förknippas med usa, men när jag läste på om slaveriet på jamaica har jag förstått att det är en av de länder där slaveriet kanske var mest utpräglat av alla. när slaveriet avskaffades på jamaica år 1833 bestod befolkningen av 322 000 slavar av sammanlagt 360 000 invånare.

_DSF1048-2

i underhållningsväg tycker jag att vår egen julkalender lillforsa ladies av karin janson utklassade allt. välskrivet, bra karaktärer, tydligt driv och en dos nostalgi som inte tar överhanden. gillade också bergens stjärnor av jojo moyes.

största besvikelserna
rodham. jag förstår vad curtis sittenfeld vill säga med denna. men den är tråkig, så tråkig. den underjordiska järnvägen av colson whitehead har ett angeläget tema, men jag tycker faktiskt inte det är så bra utfört (förlåt alla som älskar den). lisa taddeos tre kvinnor hade jag hört mycket om, kanske för mycket, den berörde mig inte heller, fastän den här sortens böcker vanligtvis brukar falla mig på läppen.

böcker på nästa års att-läsa-lista
jenny offill släppte nytt i början av året. jag älskade hennes avd för grubblerier så ska definitivt köpa hennes nya. har också hört mycket bra om little, som handlar om madame tussaud. lucia berlins kväll i paradiset+välkommen hem är jag också nyfiken på. och så ska jag också läsa något av zora neale hurston tänkte jag.

förresten, om man har ett storytel-abonnemang kan man kolla sitt läsår här under hashtaggen #storytel2020.

jag läste ut 93 digitala böcker detta år. vilket förmodligen är en sanning med modifikation eftersom jag har lyssnat på en hel del storytel original som är uppdelade i avsnitt, där ett avsnitt förmodligen räknas som en hel bok?

Skärmavbild 2020-12-09 kl. 17.32.44

den här höjd-featuren gillade jag! många av mina kollegor fick dock giraff så jag är inte värst.

Skärmavbild 2020-12-09 kl. 17.32.54

ytterligare ett bevis på att jag är en pliktmänniska. man avslutar det man börjat på.

Skärmavbild 2020-12-09 kl. 17.33.05

vet inte om jag ska vara glad eller lite rädd över att jag har lyssnat på ljudböcker en hel månad i sträck? jag tröstar mig med att det är tid jag har gjort annat på också, som att vika tvätt och sånt.

Skärmavbild 2020-12-09 kl. 17.33.15

vad gäller författarna jag hängt med mest: sa lelchuck, vem i hela friden är det? rädda mig från farliga män var det jag hade läst tydligen. kommer dock ihåg noll av denna?

Skärmavbild 2020-12-09 kl. 17.33.27

på tal om inläsare så gillade jag verkligen nina wähäs inläsning av testamente. vanligtvis tycker jag att författarinläsningar sällan är särskilt lyckade, men den här är det stora undantaget tycker jag. tycker recensenten melina roy sätter fingret på vad en bra inläsning kan göra för en bok.

Skärmavbild 2020-12-09 kl. 17.33.36

under mellandagarna började jag lyssna på hjärtblad av aino trosell. den handlar om dalkullan hulda som föds i malung under svältåren på 1860-talet. jag har kommit ungefär halvvägs och hittills gillar jag den mycket. som en ”utvandrarna”, fast med dem som istället blev kvar i sverige.

bästa faktaboken jag läste i år var förresten svälten av magnus västerbro. nu har ju har ju jag bara läst en termin historia, men den här boken sätter fingret på insikten jag upplevde då: vi har glömt bort vilket otroligt fattigt land sverige var för inte så länge sedan. historielösheten tycker jag finns speciellt hos de som lättsamt avfärdar orsakerna bakom och resultatet av vad ett långvarigt socialdemokratiskt styre i kombination med socialliberalism (inte att förväxlas med nyliberalism) faktiskt har inneburit för välfärden i sverige.

okej, nog med politisk rant för denna gång. nästa inlägg kommer att handla om hästar, hundvalpar och rosetter, jag lovar.

3 svar till “läsåret 2020”

  1. Jag har en högst ovetenskaplig teori om att Colson Whiteheads böcker är dåligt översatta. Jag har läst både Underground Railroad och The Nickel Boys av honom och ÄLSKADE båda, och vet flera andra som känner likadant, men alla jag vet som har läst honom på svenska är inte så imponerade. Kan ha fel dock eftersom jag inte har läst översättningarna.

    Gilla

    • intressant, så kan det ju absolut vara! finns ju rätt många böcker på engelska, speciellt de som är skrivna med lätt hand eller vad man ska säga, som bara blir platta på svenska. kanske ska ge whitehead en chans till testa och läsa nickel boys på engelska då.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: