semesterns bästa händelse var utan tvivel när hanna kom hem från bali! man kan ju dock undra varför jag väljer att illustrera hannas ankomst till sverige med en bild på mig själv. men ibland tänker man ju inte att saker och ting ska bli blogginlägg och då får man trolla lite med det bildcontent man har. som selfies till exempel, det har man ju i överflöd.
men här sittar jag i alla fall och väntar på att hanna ska svänga ner från sin grusväg för gemensam färd ner på byn för att göra diverse ärenden. calle var i stan på bröllop så vi hade byn för oss själva (eller ja, vi delade den såklart med alla som bor där plus sommargäster och besökare till julita gård. men det var i alla fall en person mindre i alla fall).
älskar för övrigt lata sommardagar, när en tur ner till ica blir dagens Otroligt Viktiga To Do.
men först hämtade vi ut våra årskort på julita gård. också en Otroligt Viktig To Do, två stycken på samma dag, ojoj.
vi kollade in museishoppen och blomutbudet. trädgårdsbutiken har stängt i år på grund av corona, men en del växter finns att köpa i anslutning till museishoppen.
”du tar väl inga bilder för att lägga upp på bloggen va?”.
hehe, förlåt hanna, men du var så gullig här.
efter lite fika på julita gård, där vi konstaterade att fiket var lika sorgligt tråkigt som vanligt, begav vi oss iväg mot ica. finvägen, det vill säga munkleden längs med öljarens strand. tycker det är ganska spännande att det en gång legat ett kloster på julita gård, innan gården. (ni övriga: zzzzzzzzz).
på väg mot ica såg vi den här skylten så vi gjorde en tvär vänstersväng.
loppisen var högst ordinär, men vi fick oss en fin titt på gården. de som bodde där berättade att ett av uthusen är från 1500-talet. ja, ni kan ju fatta vad jag tycker om det.
blev tvungen att ta en bild på rabatten, garden goalz för min inre pensionär.
kom därifrån med en vas.
ica-besöket var högst ordinärt så det besparar jag er. dessutom började det regna.
men sen klipp till nästa dag när jag är på väg till hanna för en skogspromenad.
den här vägen är så makalöst fin.
hälsade på de ytterst sociala korna. hejhej.
medan hanna samlade ihop sig spanade jag in hannas fina ros i örtträdgården. ett par dagar senare föll den offer för ett förrymt får. det hårda livet på landet och så vidare.
ut på tur, aldrig sur! speciellt inte in om man heter ebba och får leka i en vattenpöl.
hanna och emma var inte heller sura kan meddelas, så himla härligt att få promenera loss lite, plocka ett blåbär här och där och bara låta munnen gå, högt och lågt om vartannat.
hittade kantareller också! när hanna erbjöd sig att förvara kantarellerna i sin återgäldade jag henne enligt uppgift med en panikartad blick. ”det såg ut som att du trodde att jag skulle ta dem”. det är inte för inte som kantareller kallas skogens guld. my preciousssss ….
tilbakaväg. ebba spanar på fåren.
avslutade skogsturen med ett par korvar.
två ypperligt trivsamma dagar var till ända!
nostalgifabriken 