roadtrip i kalifornien etapp åtta: stay cool bakersfield

är oerhört dålig på det här med corontän. förra veckan trodde jag hela onsdagen att det var tisdag, ända tills att calle upplyste mig vid 22-rycket att så inte var fallet. två dagar tog det alltså för mig att tappa verklighetsuppfattningen. så har du någonsin funderat på teama upp med mig om civilisationen går under så kan det vara bra att omvärdera nu.

känslan av otillräcklighet förstärktes för övrigt när det började pratas om samhällskritiska yrken. känner mig ungefär lika viktig som en golgafrinchansk frisör eller marknadskonsult … (du som läst liftarens guide till galaxen förstår vad jag menar).

men eftersom inget spännande händer här hemma tycker jag vi reser tillbaka till vår roadtrip i kalifornien i november 2019 (på den tiden man fortfarande fick resa, det ni!).

jo, efter att tioga road i yosemite nationalpark stängdes grund av en storm bestämde ju vi oss för att åka till joshua tree lite tidigare än planerat. så vi styrde kosan mot inlandet, in i det som kallas central valley.

vi bestämde oss för att stanna en natt i bakersfield. min vanliga googling när man är ute och reser (”[stad] + hipsters”) ledde till en artikel där 15 anti-hipsterstäder listades och den har följande att säga om bakersfield:

One thing that doesn’t bide well with hipsters is mellow, nondescript monotony, which is basically the modus operandi of Bakersfield. This moderately-populated California city can act as a stand-in for hundreds of cities just like it throughout America. Hipsters flock to meccas of entertainment, but the denizens of Bakersfield are predominantly working class folks who deal in oil, energy, and agriculture. Although once a Native American settlement, there is nothing touristy to draw any outsiders to Bakersfield, even though it is one of the fastest growing cities in California due to its employment opportunities and extremely low median home prices. Although country musicians like Merle Haggard called Bakersfield home and even titled their twangy country style as the ”Bakersfield sound,” the hot-as-shit city didn’t attract many musicians other than nu-metal mainstreamers Korn, who probably got off on the fact that Bakersfield has the worst air in the United States. Possible skin cancer and crappy air hurts the precious, supple, weakling lungs of hipsters, but for those who want to have a chill, normal working-class life, Bakersfield is the place to be.

artikeln är från 2013. klipp till sex år senare:

For Jessie Blackwell, a cofounder of Dot x Ott, the seasonal restaurant and market just a few blocks from the 17th Place Townhomes, now is the perfect time to open a new kind of business in town. The restaurant, which opened last month, is taking advantage of the region’s wealth of farms and fresh produce in a way that just wasn’t really done here just a decade ago. “There’s a food movement here,” she says. “You can see it in the revitalization of downtown, and the handful of farm-to-table restaurants that have come to town. In the last five years, you’ve just seen this boom in farmers markets and so many more local options.”

28% av bakersfieldborna är millennials och av de som flyttar dit är siffran 67%. om ett par år kommer vi alla hipster-vallfärda till bakersfield, kom ihåg var du läste det först.

när vi landade i bakersfield tog vi in på the padre hotel, stans mest kända hotell. eller ökända kanske man ska säga. hotellet byggdes 1928 och på femtiotalet skadades hotellet rejält efter en brand och en jordbävning, med många dödsoffer som följd. på sextiotalet förföll lyxhotellet och fram till 2010, då hotellet totalrenoverades, var de översta våningarna avstängda men hade blivit ett tillhåll för stans knarkare som bodde (och dog) i de gamla hotellrummen. hotellets lättillgängliga brandtrappa lockade också många upp på taket för att avsluta sina liv. inte så konstigt kanske att hotellet omgärdas av många berättelser om övernaturliga upplevelser. byggarbetarna som arbetade med renoveringen säger sig bland annat ha hört barnskratt på sjunde våningen där den ödesdigra branden startade och där många barn omkom.

vi bodde på sjunde våningen, men trots det fick vi en natts ostörd sömn i en av de skönaste sängarna jag någonsin sovit i (klås enbart av sängen i sviten på bellagio i las vegas och min kompis helenas monstersköna säng). kan verkligen rekommendera detta hotell om du någonsin är i krokarna av bakersfield.

ett annat ställe jag kan rekommendera är five and dime antiques som ligger i ett gammalt woolworth-varuhus, komplett med en woolworth luncheonette, den sista i hela usa som fortfarande är i bruk.

loppisen var urstor, tre våningar. vi orkade inte ens kolla igenom allt. men det blev ett fynd här. eller tre faktiskt, ett gäng julkulor. (fail sen att jag inte orkade köpa en julgran förra julen. jaja.)

när solen gick ner började vi bli törstiga och kvistade in på guthries alley cat, ”downtown bakersfield’s original dive bar” enligt turistsidan visitbakersfield.

”här skulle jag kunna sitta varje dag, dricka öl, humma med i musiken och tjuvlyssna på stammisarna” deklarerade jag för calle i en släng av divebar-romantik. sen googlade jag lite och fick reda på att det i februari förra året var det en aspirerande hell’s angels-medlem som blev knivhuggen till döds därinne. heh.

när det började kurra i magen knallade vi iväg till restaurangen 18hundred. belägen i en gammal banklokal som bara ett par år tidigare var helt nedgången, med lokala ekoråvaror på menyn och kombucha på tapp, checkade den av alla tänkbara hipsterkriterier.

en mycket förnöjsam kväll i kaliforniens texas var till ända.