vad är väl en bal(i) på slottet?

jaha, hörrni, livet är mer än märkligt just nu. tänker just nu mycket på det underdimensionerade antalet intensivvårdsplatser och att det med största sannolikhet kommer medföra prioriteringar av liv. det känns otroligt medeltida and not in the good sense hälsar nostalgikern. och för första gången i livet oroar jag mig för det världsekonomiska läget (allt som krävdes var bara en global pandemi, eh).

samtidigt pågår vardagen. inte som vanligt förstås. men ändå inte helt annorlunda.

på mitt lokala konsum har det funnits både toapapper och pasta i hyllorna. (funderar dock på att bunkra vin. det skulle bli ett karaktärsprov om något).

på mitt företag är vi utspridda i världen och är vana vid att strukturera våra arbetsdagar digitalt oavsett var vi befinner oss, med utmärkta arbetsverktyg dessutom. slacktrådarna går varma och nu har vi inte bara möten via google hangout utan även luncher och fikor. och även om mitt företag säkert kommer att påverkas av det ekonomiska läget är det inte lika utsatt som vårdsektorn eller upplevelse- och resebranschen.

jag skulle ha åkt till danmark på en jobbresa nu i mars. men det kommer lösa sig på annat sätt. det gör det ju alltid.

ur ett ytterst egoistiskt perspektiv sörjer jag att jag, johanna och katarina har blivit tvungna att ställa in vår planerade resa till bali för att hälsa på hanna i april. det känns bittert av många anledningar.

jag har haft en period med några riktiga stresshöjare på jobbet. men tanken på semester höll motivationen uppe när det kändes som motigast.

de senaste åren har jag levt ett bekvämt liv där jag har kunnat göra det jag vill utan att behöva tänka på vad jag har råd med. under hösten och vintern blev katten sjuk. operation och många och kostsamma veterinärbesök har grävt ett hål i plånboken, trots att hon är försäkrad. nu är det verkligen ingen panik, men räkningen kommer ticka på under den närmaste framtiden och det känns ovant att se sina besparingar minska på det här sättet.

men jag har tänkt att den där vardagsskiten liksom får lösa sig. för min 40-årsdag närmar sig och jag kunde inte tänka mig ett bättre sätt att fira min födelsedag än på ett soligt ställe med mina bästa vänner.

nu är det ju inte bali, men om civilisationen finns kvar den första juli så har jag i alla fall en bokad hyrbil över sommaren, ett landställe där jag odlar mina egna morötter och en jädra massa olästa böcker att se fram emot.