roadtrip i kalifornien etapp fyra: bixby bridge och john steinbecks salinas

vi börjar med ett par meningslösa bilder på highway one, bekvämt tagna inifrån bilen (orka stanna för att gå ut och fota liksom).

Highway one_DSF1098
Highway one_DSF1105

fast i big sur blev vi hungriga så vi stannade och åt lunch till den här utsikten.

Highway one_DSF1109

och sen stannade vi på ett ställe till, nämligen bixby bridge. känt från otaliga bilreklamer och nu senast big little lies.

så som man tänker sig att det ser ut:

Bixby bridge

så som det var i verkligheten:

Bixby bridge_DSF1130

och jag ska väl inte vara sämre.

Bixby bridge

tjuvfotade detta urgulliga par. calle tyckte jag var helt vrickad.

Bixby bridge_DSF1134

sen brände vi vidare. vi ditchade carmel by the sea (där clint eastwood var borgmästare mellan åren 1986 och 1988) för att åka inåt landet till salinas, där john steinbeck föddes.

jag måste säga att jag nu har en helt annan förståelse för john steinbecks författarskap och det slit han skildrar efter att ha sett grönsakslanden breda ut sig mil efter mil utanför bilfönstret. jag älskar att resa, älskar att få den djupare förståelsen för händelser, berättelser och personer när man ser något med egna ögon. som att få ytterligare en bit i det stora pussel som kallas mänskligheten. och den pusselbiten får man inte genom att trängas kring en bro där folk helt utan konsekvenstänkande klättrar ut på små avsatser eller är tio cm från att backa ner med bilen i en ravin. (eller jo, det säger ju en hel del om mänskligheten det med, men framförallt undrar man ju hur det kommer sig att vi inte dör i snabbare fart än vi ynglar av oss.)

efter dessa djupsinniga tankar hamnade vi till slut i downtown salinas.

Downtown Salinas

fin stad men det kröp i hela kroppen när vi var där. kan ni också få det? tycker det är väldigt tydligt speciellt när man kör bil. det kan vara hur härligt som helst utanför bilfönstret men så svänger vägen och helt plötsligt är det något med omgivningen som ger mig panne, som att det bara osar hopplöshet. kanske finns dementorer på riktigt? (obs, är i alla andra fall extremt analytisk, kritisk till sinnet och sansad.)

Salinas

obligatoriskt besök på john steinbeck museum där jag hittade denna instruktion om hur man skrev på en skrivmaskin. kände mig uråldrig.

John Steinbeck museum Salinas_DSF1135
John Steinbeck museum Salinas_DSF1136

avslutade besöket med att besöka john steinbecks födelsehem.

John Steinbeck house Salinas

nästa stopp berkeley och en jädra massa naturvin!

4 reaktioner till “roadtrip i kalifornien etapp fyra: bixby bridge och john steinbecks salinas”

  1. Oj, jag vill veta mer om Salinas. Trodde det var en gammal hippie- stad, är det måndutro det som kryper i kroppen eller mer den där lite övergivna men fortfarande levande småstadskänslan i en avfolkningsbyggd…

    Inom urbangeografi finns det ett allmänt mycket vetenskapligt och vedertaget begrepp om stadens morfologi( precis som det låter, minsta beståndsdelar i stadsbilden) som tillsammans med den sociospatiala dialektiken (hur människor och byggnader/platser/rum påverkar varandra) skapar ett ”modus locus” typ platsens känsla 🙂 so darling, you are still very rational.

    Även om jag själv lutar åt förklaringen att det existerar dementorer. Så mycket mer rimlig förklaring till det mesta.
    Kram

    Gilla

    1. haha, jag såg inte röken av en endaste hippie. däremot fick jag känslan av hårt och tröstlöst arbete, så weird. men intressant att det finns ett uttryck som uttrycker just det. jag berättar om salinas och du får berätta mer om stadens morfologi när vi ses nästa gång. kram

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s