för ett par helger sen bestämde jag och andreas oss för att vara såna där urmysiga utflyktsmänniskor som ägnar helgerna åt att sparka i gula lövhögar och andas frisk luft. så vi konsulterade min nyinköpta bok vandra i stockholm och bestämde oss för att vandra rönningesjön runt.
vi åkte roslagsbanan till hägernäs och sedan promenerade vi bort mot det urmysiga rönninge by, ett levande lantbruk med museum, kaffestuga och ponnyridning bland annat.
dagen innan hade det varit sådär soligt och guldigt som det bara kan bli på hösten, men nu var det mulet och trist.
andreas hängde inte läpp för det utan kollade in raststugan.
jag är otroligt svag för kaféer i kulturmiljöer, vill typ alltid flytta in. kanske med undantag för fiket på julita gård, som har sån pangpotential men det sparsmakade och torftiga utbudet av bakverk får seven-eleven att framstå som en himmel av hembakat. dessutom har de gått över från charmigt omaka porslin till pappersmuggar och plasttallrikar. så bakvänt!
jaja, nog med gnäll.
som tur var serverade kaffestugan bra kaffe och gudomliga bullar. annars hade den fått smaka på min besinningslösa VREDE. hehe.
bagarn räknade ut vår rutt.
och sen gav vi oss iväg!
medan vi promenerade kom solen fram, jomantackar.
vi sa hej till fåren också.
efter att vi lämnat rönninge by ramlade vi över militärhistoria från tidigt nittonhundratal. den här kulsprutebunkern ingick i norra fronten, även kallad korvlinjen, en befästningslinje som var en del av stockholms fasta försvar.
annan kuriös historisk fakta om rönninge by och skavlöten: här landade flykthelikoptern efter det spektakulära rånet mot en värdedepå i västberga år 2009.
efter att ha smält denna information tog vi en tur in i skogen för att se om det fanns någon svamp.
jag är ju med i en grupp på facebook som heter svampklapp. kommer ju max ut en gång per år för att plocka, men tycker det är fascinerade att se artrikedomen och roligt att se andras fångst (hej pensionär …). vi plockade trattkantareller och taggsvamp och kunde inte låta bli att plocka på mig ett par svampar enbart för att artbestämma. hittade skäggriska och biskopsmössa bland annat!
sedan ramlade vi över ytterligare lite historia. den här varggropen från 1600-talet är en av sveriges bäst bevarade. spännande och obehagligt på samma gång.
vandringsleden gick också förbi löttingekullen, ett imponerande bronsåldersröse, 58 meter över havet. bronsåldersrösen är ofta placerade på höjder, gärna i anslutning till vatten eller den dåtida strandlinjen.
sidospår men: har jag berättat att jag har pluggat arkeologi förresten? jag gillade skrivbordsgörat men hade desto svårare för utgrävningarna (blött, smutsigt och lite väl natur:igt för min del). men har bland annat grävt ut en mittblocksstensättning på lovö, tidigare daterad till bronsålder, men som visade sig vara från vikingatid när vi väl började gräva. där hittade vi bla ett svärdsfäste och två torshammarringar.
på min andra utgrävning påträffade vi en miniatyrflöjel (en av endast åtta kända i världen). dessutom recenta lämningar från flyktinglägret på lovö, där baltiska flyktingar, och senare också en grupp överlevande kvinnor från koncentrationslägret bergen-belsen, togs emot under andra världskriget. även om jag inte jobbar som arkeolog i dagsläget fascinerar spåren av människor mig något enormt.
vi promenerade vidare. förutom svamp fick jag också med mig en massa fint skogspynt från ett par fällda granar.
på vägen hem till stan kurrade det i magen. jag och andreas bestämde oss för en matbit på järnvägsrestaurangen på östra station som öppnade 1932, med bevarad inredning i original från nk.
givetvis beställde vi köttbullar med potatismos. och ett litet glas vin som vi sannerligen var värda efter tolv kilometers vandring.
en MYCKET bra dag sammanfattningsvis.
nostalgifabriken 