en helg med finfrämmande, loppis och kräftor

med vår makliga renoveringstakt på torpet kommer vi kunna ta emot övernattande gäster ca år 2035. men en helg för ett par veckor sen kom faktiskt johanna ut till oss på landet. tapper som hon var tältade hon i trädgården, guldstjärna på det alltså.

på lördagen gjorde vi en sedvanlig loppisrunda (vi köpte en blompiedestal som vi inte riktigt vet var vi ska ha, typiskt livsviktigt loppisfynd med andra ord) och på kvällen köpte vi kräftor av den lokala förmågan bernt.

jag och calle är otroligt fascinerade av bernt och pratar orimligt mycket om honom. detta gör oss till supercreepy personer, speciellt med tanke på att vi ser honom kanske två gånger om året i max fem minuter. bernt är i alla fall en mycket brunbränd äldre man med ett gnistrande stomatolsmajl som har råkat nämna för oss att han tidigare bott på en karibisk ö. det var startskottet för våra fria fantasier. han ser ut som en typisk person som har ägt en stor segelbåt, ni vet. så jag och calle misstänker att han möjligtvis har varit en playboy på 70-talet. eller varit något coolt som typ smugglare. eller kanske både och. varje år får man en ny liten pusselbit så lagom till att vi kan börja ta emot övernattande gäster har vi löst gåtan bernt!

jag hade för övrigt totalt gett upp om våra hallonbuskar som i år antagit formen av ogenomtränglig djungel, men johanna (återigen så tapper) lyckades få tag på lite rött guld.

har inte orkat rensa något ogräs i grönsakslandet på tre veckor. då blir det som på bilden nedan. växtkraften i jorden här är helt sinnessjuk. på gott och på ont.

men sen får man skörda grönsaker och då glöms allt genast bort.

vi hälsade på våra närmaste grannar.

ibland bjuder de till.

men allt som oftast måste de mutas.

en man och en grill. vi har på riktigt ingen ugn på landet eftersom calle med bestämdhet påstår att det inte behövs. ”vadå, allt man lagar i en ugn kan man ju laga på en grill!”. jag låter honom hållas ett tag till.

och för en gångs skull fick calles favoritpryl på landet vila. vi skulle ju trots allt äta kräftor.

som vanligt levererade bernt belgian blue-kräftor med enorma klor.

om ni undrar varför calle ser så nöjd ut är det på grund av hans servettuppfinning. den har han kört på sedan 2015.

det åts och skålades.

efteråt fångade johanna mig in disk-action så att säga.

sen blev det monsterkallt och johanna fick flytta in på köksgolvet. ändå mycket bra helg!

fler kräftskivor kan beskådas här:
2017 på julita
2016 på julita
2015 på tynningö
2015 på julita
2013 på julita
2011 på malmgårdsvägen
2010 på karlbergsvägen
2010 på värmdö