tulpaner, loppis, en bananbakelse som sannerligen inte var en madeleinekaka samt lite om stockholmsutställningen 1897

ja, hörrni hur ska jag sy ihop ett blogginlägg med någon slags röd tråd av den här rubriken? jag får väl helt enkelt hävda att det är ett inlägg i bästa stream of conciousness-anda (vilket låter finare än en massa random bilder och osorterade ord som inlägget egentligen består av).

jag går ju aldrig ut på klubb längre men april, maj och juni ger mig världens fomo. vill njuta av precis allt som den här ljusa säsongen erbjuder, från att vitsopporna slår ut till att schersminen blommar, natthimlen som aldrig blir riktigt mörk och fåglarna som sjunger fastän timmen är sen.

tyvärr har jag ju ett jobb att sköta, dessutom måste calle jobba vissa helger. men för ett par veckor sen var vi i alla fall ute i spenaten och välkomnade våren.

eller som jag sa till calle: ”vi måste åka till landet den här helgen för att kolla på tulpanerna, nästa gång kommer det vara för sent!”. det sista kan ha yttrats i en desperation som tangerade galenskap, men detta är vad trädgårdsarbete gör med mig. speciellt med tanke på att jag grävde ner lökarna under panik den absolut sista timmen den sista helgen när jag egentligen borde ha städat innan vi stängde för säsongen förra året. jaja.

efter att ha hälsat på välkomstkommittén åt vi pizza och eldade i spisen. tårtan surade under filten i det något kylslagna torpet.

jag tror alltid att jag ska sitta uppe på kvällarna och mysa med ett glas kryddigt vin, lyssna på jazz och ha spirituella konversationer med calle när vi är på torpet. det slutar oftast med att vi hetsdricker ett glas ljummet bubbel på en smällkall, alternativt mygginvaderad, veranda i de sista solstrålarna innan solen försvinner bakom trädtopparna. sen går jag till sängs klockan halv tio. önskar jag kunde säga att det beror på lantluften och en hård arbetsvecka men ärligt talat har det nog mest att göra med att jag har en femårings sovvanor.

klipp till lördagen. vi åkte på superloppistur till vingåker. men först åt vi lunch på sultans konditori, det bästa konditoriet i vingåker! och kanske det enda nu när jag tänker efter …

efter lunch kommer kondisbit. det brukar alltid vara svårt att välja, men den här gången slog jag av en ytterst oklar anledning till på en bananbakelse. om mina så kallade nära och kära var skeptiska till mitt val redan innan blev de riktigt skadeglada när de upptäckte att bakelsen liksom flöt ut på tallriken i solen. kommer detta bli mitt livs madeleine-kaka-moment? isåfall är jag rökt.

sen tog vi en sväng till marielunds hem och antik.

på en loppis i läppe råkade jag spontanköpa ett gammalt bokskåp.

hanna köpte en superfin skål och ett finfint fat. ni ser ju på minen hur himla nöjd hon är. hon fick minsann äta en god kaka som inte flöt ut, och två fina loppisfynd dessutom. somliga har det bra.

när det hugger till i hjärtat av avundsjuka brukar jag tänka på bokskåpet. fast det ger mig samtidigt lite ångest eftersom jag inte har ordnat med frakten än, heh.

ytterligare några loppisfynd:

har ju akut brist på blåvitt porslin så vilken flax att jag hittade just den där skålen. muggarna till höger är souvenirer från stockholmsutställningen år 1897 och var kanske inga fynd eftersom de med loppismått mätt var ganska dyra. men ända sen jag läste stad-serien av per anders fogelström har stockholmsutställningen varit lite sådär mytisk för mig.

det är förresten fascinerande vad som stannar kvar i minnet efter en utläst bok. en detalj jag kommer ihåg efter att jag läste barn av sin stad var att en av huvudpersonerna arbetade på kaffeserveringen på stockholmsutställningen och fick ta med sumpen hem. vilken lycka, det hade ju bara använts en gång! vad boken handlar om sen har jag förträngt.

tycker för övrigt att de byggde så otroligt coola grejer till stockholmsutställningen. bland annat biologiska museet, lusthusporten och skånska gruvan. det här gamla fotot nedan är från nationalmuseums digitala arkiv och visar några av utställningshallarna på djurgården.

det här inlägget drog visst iväg åt ett märkligt håll inser jag nu. vi styr tillbaka till loppisfynden istället. den här fyndade hatten ska jag bära när jag påtar i trädgårdslandet under sommaren. om jag nu orkar påta, vi får se.

på tal om påta: att gräva upp två pallkragar och halva grönsakslandet tog hela söndagen i anspråk.

min vana trogen sådde jag sommarens grönsaker i panik en halvtimme innan vi skulle åka.

inser nu att jag hållit er på halster i hela detta långa blogginlägg. hann vi se några tulpaner innan de blommat ut?

jodå.

till nästa år ska jag plantera fler lökar. men förhoppningsvis inte i sista sekund. vi säger så tillsvidare, va.