den traditionsenliga påsklunchen på södermannagatan

för någon vecka sen var det påsk, vilket brukar betyda lunch på södermannagatan med diverse olika vänner. varför ändra på ett vinnande koncept tänkte vi och skålade in påsken med bubbel på burk och färdigblandade gindrinkar lagom till lunch.

vi författade en väldigt bloggig och alkoholromantisk inköpslista för lunchen.

ebba är för ung för att dricka. så här tyckte hon om det.

nere på den lokala matvarubutiken matchade hannas kaftan löksortimentet på ett helt gudomligt sätt. tyvärr har jag inget ordentligt bildbevis för det blev superkrånglig vitbalans på just det här fotot och blev tvungen att göra bilden svartvit. ni får helt enkelt ta mig på mitt ord här.

efter ett tag dök hanna r upp och så satte vi igång att laga mat.

medan jag och hanna r ansvarade för västerbottenpajen gjorde andreas hollandaisesås. bilden under föreställer någon slags såsreduktion. mycket avancerat.

sedan frammanade andreas sin inre ernst genom att säga att sparrisen själv kunde berätta var den ville gå av. bortsett från banaliteterna är det faktiskt ett bra kökshack, om du bryter av dem istället för att skära på måfå vid basen behåller du alltid den mjälla delen och slipper äta trådig sparris.

vi dukade med öl och hönor.

kräftor.

samt med kritor. äggmålning tydligen är en väldigt viktig tradition för hanna.

när vi andra försiktigt påpekade att det kanske inte gjorde så mycket huruvida man målade sitt ägg eller inte, ja, då fick hanna något vilt i blicken. så det var bara att fatta tag om kritorna och börja måla.

jag gjorde ett bowie-ägg

påskskålen.

när vi ätit så mycket att vi började anta äggformer tog vi en stärkande promenad för att gå bort all mat. ebba hittade en ny kompis!

älskar fö bilden på den här mannen som står och liksom lutar sig lite nonchalant mot en bil. det ser liksom inte så bekvämt ut, men vad gör man inte för att se ut som en glidare?

gatorna kring nytan var smockade av turister och semesterlediga stockholmare.

vi gick förbi horderna av folk och gick mot den östra spetsen på ön. vår slutdestination: den något tvivelaktiga södergruvan längst bort på bondegatan där vi intog en digestif.

senast vi var här var på påskafton 2014 då bartendern felhörde min beställning ”en öl och en vatten” och förvandlade den till ”en öl och en fernet, yes, det kommer”. alltsedan dess har detta ställe legat oss varmt om hjärtat.