men hejsan!

vad roligt att så många har hittat hit från sandra beijers blogg!

jag tänkte att det kanske kan vara på sin plats att säga hej och presentera mig på ett lite mer ordentligt sätt. nu när jag kommer att tänka på det har jag nog faktiskt aldrig gjort det i bloggens tioåriga historia. bättre sent än aldrig då.

jag heter emma och har en begynnande 40-årskris (min senaste googling var ”friidrott veteran stockholm” eftersom jag funderar på att ta upp friidrotten efter ett, öh … 25-årigt uppehåll).

jag har bott på söder i stockholm i nästan hela mitt liv (bor två hela busshållplatser från mitt barndomshem, har verkligen kastat ut mig i det okända här …). om jag skulle flytta till en annan stadsdel skulle det vara östermalm. älskar de små tanterna med sina hundar, de medelålders männen i framgångsbrallor i olika signalfärger och de obskyra botiquerna med sina märkliga öppettider.

jag älskar att ta smöriga solnedgångsbilder. jag orkar inte ens be om ursäkt för det längre. missbruket har dessutom eskalerat sedan mitt jobb flyttade till riddarholmen.

med samma intensitet som jag älskar smöriga solnedgångar hatar jag vintern. jag vet att det är en orimlig sak att känna men jag blir personligt KRÄNKT av snö. se bildbevis nedan.

mitt bästa beslut någonsin var att tillbringa vintern i den amerikanska södern förra året. det var tacos, mimosas och sol nästan varje dag. förutom när det var snöstorm. heh.

jag har en katt, tårtan, och en kille, calle. förut hade jag två (katter alltså). rutan är dock i högsta grad fortfarande med oss, i en liten kremationslåda i bokhyllan i väntan på att jag hittar Den Perfekta Platsen Att Vila På För Evigt åt henne.

(helt fritt fram här att tänka ”herregud, jag VISSTE att hon var en crazy cat lady”. vilket kanske delvis stämmer, men det beror främst på att detta råkat hamna på listan som heter ”otroligt viktiga saker att ta tag i. helst igår” och därför förmodligen aldrig kommer att bockas av.)

jag har ett torp i sörmland. det är eftersatt och skulle behöva mer kärlek än under några futtiga sommarveckor om året. får alltid panik när våren kommer och man tillbringar en helg hemma i stan. då vet man att trädgården förvandlas till en ostyrig djungel på tre röda. fast paniken brukar lägga sig så fort vi svänger in på vägen som leder till vårt torp. det kanske inte blir ordning på torpet det här året heller, men vem bryr sig egentligen?

annan bra bonus: våra kompisar hanna och richard har torp tio minuters cykelväg från oss.

min kille har beskrivit mina intressen som följande: ”du gillar friskis, att gå till återvinningen och att jobba”. vilket i princip stämmer. men jag vill lägga till en sak: gå på loppis.

helvete vad jag gillar att handla grejer på loppis alltså.

en del personer du kommer få träffa på bloggen framöver:

min vän hanna. bekantskapskretsens martha stewart och min närmsta granne, både i stan och på landet.

min vän johanna. nere med alla slags trender i allt från odling till uteställen. (inte för att jag går ut längre, brukar snitta på ett besök på trädgården per säsong. och då går jag hem vid halv elva ungefär. men ändå.)

mina vänner björn och andreas hittas oftast på diverse olika syltor eller uteserveringar. ibland joinar jag dem.

jag har ett jobb också. har jobbat med böcker på en massa olika sätt i över femton års tid. egentligen skulle jag bli arkeolog men råkade halka in på böcker istället.

jag har jobbat på bibliotek, i bokhandel, som marknadsansvarig på en bokhandelskedja och som förläggare. fast just nu jobbar jag som rights agent på en ljudbokstjänst. mitt allra roligaste jobb någonsin! jag känner mig så sjukt lyckligt lottad över att ha så himla roliga och smarta kollegor och en arbetsgivare som låter mig att jobba på distans om det krävs. (mvh den mest hjärntvättade arbetstagaren någonsin).