vi har det livat på bonaventure cemetery

Bonaventure cemetery, Savannah, GA_DSF1283
en helg för ett par veckor sedan kände vi för att stirra döden i vitögat, så vi tog en uber till bonaventure cemetery som ligger ungefär en halvtimme med bil från savannah. det är en av de mest kända kyrkogårdarna i södern, eller som en sajt förklarande uttrycker: ”the père lachaise of the united states”. minus superkändisarna skulle jag vilja tillägga. om man då inte räknar johnny ”moon river” mercer, även om oscar wilde lär ha besökt kyrkogården och sagt att den var makalös.
Bonaventure cemetery, Savannah, GA_DSF1286
och makalös är den faktiskt. bonaventure är, tillsammans med rocky springs, en av de vackraste kyrkogårdar jag har besökt. den är precis som själva sinnebilden av en kyrkogård. härligt förresten att jag har blivit väldigt amerikanskt överdriven i mina inlägg. den vackraste kyrkogården, stället med bästa drinkarna osv.

i alla fall, för den som läst midnatt i ondskans och godhetens trädgård (eller THE BOOK som den rätt och slätt kallas här) kan det vara intressant att veta att statyn på omslaget (som egentligen inte alls har något med berättelsen att göra) ursprungligen stod på en familjegrav i bonaventure. den donerades dock till the telfair museum eftersom man trodde att statyn skulle förstöras av besökare. älskar för övrigt att kyrkogården, precis som med väldigt många andra saker i usa, är anpassad för bilister. vid vårt besök såg vi flera personer som körde runt på kyrkogården för att fota the highlights utan att ens orka lämna bilen. hehe.

och som med precis ALLT i savannah berättas det givetvis en massa historier av mer eller mindre trovärdig karaktär om kyrkogården. från början låg här ett plantage men någon gång under 1700-talet brann huvudbyggnaden ned. det påstås att branden började mitt under en stor middagsbjudning men att detta inte hindrade värdpar och gäster från att festa vidare. man bad helt enkelt tjänstefolket att bära ut middagsbordet i trädgården och medan elden rasade utbringades en skål för värden, huset och elden. och värden svarade med att höja glaset, dricka och sedan hiva kristallglaset in i ett träd. och än idag kan man höra skratt och ljudet av krossat glas om man lyssnar noga.
Bonaventure cemetery, Savannah, GA_DSF1278
Bonaventure cemetery, Savannah, GA_DSF1285
Bonaventure cemetery, Savannah, GA_DSF1287
att huset brann ned stämmer, men sanningshalten i övrigt är det lite sisådär med. men det säger en hel del om hur de boende i savannah vill uppfattas.

hörde jag en skål förresten?

Annonser

kultürlistan

savannah dec 2017
Untitled
ljusaste dagen
24062016-IMG_8578
2015-10-18 16.34.59-1
Foto 2015-08-16 13 01 52 (2)
IMG_6483
Deutsche Arbeitsschutz Ausstellung
paris, baby!
Foto 2015-04-30 19 02 18
tokyo 2015
carter family fold, va
red's lounge, clarksdale, mississippi
see! colour
IMG_4495
IMG_5441
IMG_6032
house on the river, portugal
Hagia Sofia, Istanbul
autumn fair at skansen
autumn fair at skansen
minns ett tag när listor var det enda jag orkade publicera på bloggen men nu var det ett tag sen, så snor en lilla kulturlistan från elsa:

senaste filmen jag blev pepp på


three billboards outside of ebbing missouri. en kvinna tröttnar på polisens inkompetens och bestämmer sig för att ta saken i egna händer i jakten på hennes dotters mördare.

senaste boken jag läste
_DSF1419, Joan Didion at my bedside table
i’m thinking of ending things av iain reid. köpte den på den lokala bokhandeln enbart pga manusförfattaren till eternal sunshine of a spotless mind hade blurbat. berättelsen var inte bra. så nu har jag gått över till ett säkert lagt kort (pun intended, hehe) i form av joan didion och slouching towards bethlehem, ett gäng essäer från 60-talets kalifornien. läser precis essän som gett boken dess namn, om hippies i san francisco under summer of love 1967. tydligen var det vanligt att unga rymde hemifrån till san francisco under hippie-eran, så därför var hela stan översållad med lappar uppsatta av oroliga föräldrar och släktingar som ville ha tag på sina nära och kära. didion träffar två rymlingar och frågar varför de har rymt hemifrån. hon får svaret:

“My parents said I had to go to church,” Debbie says. “And they wouldn’t let me dress the way I wanted. In the seventh grade my skirts were longer than anybody’s — it got better in the eighth grade, but still.”
“Your mother was kind of a bummer,” Jeff says to her.
“They didn’t like Jeff. They didn’t like my girl friends. I had a C average and my father told me I couldn’t date until I raised it, and that bugged me a lot too.”
“My mother was just a genuine all-American bitch.” Jeff says. “She was really troublesome about hair. Also, she didn’t like boots. It was really weird.”
“Tell about the chores,” Debbie says.
“For example, I had chores. If I didn’t finish ironing my shirts for the week, I couldn’t go out for the weekend. It was weird. Wow.”
Debbie giggles and shakes her head. “This year’s gonna be wild.”
“We’re just gonna let it all happen,” Jeff says. “Everything’s in the future, you can’t pre-plan it, you know. First we get jobs, then a place to live. Then, I dunno.”

alltså, förlåt. det här är bara så provocerande. jag vill ju bara ta dem i örat och dra med dem hem till mamma och pappa. skärpning!

i alla fall, när jag är klar med den ska jag passande ta itu med south and west, som är baserad på anteckningar didion gjorde under en roadtrip i den amerikanska södern på 70-talet. didion ❤

senaste serien jag sträcksåg
klämde den tyska netflix-serien dark under jul och nyår. otippat bra! just nu kollar vi american crime som finns på amerikanska netflix och den börjar mycket lovande. ett mord begås och jakten på motiv och mördare är snart igång. när jag ser den tänker jag på brottet/forbrydelsen. man får följa anhöriga till både offren och de misstänkta förövarna och serien lyckas skildra alla de känslor som en familj i kris genomgår. tänker också på bloodline, där allt inte är så svart-vitt som man först tänker sig.

måste också bara nämna senaste filmen jag såg på bio för att få kultürometern att gå off the scales: den ihoppusslade och numera (nästan) helt kompletta utgåvan av metropolis.

senaste låten jag lyssnade på repeat
hehe. den här som gick varm på bilradion när vi åkte till jekyll island i helgen. älskar för övrigt zac browns låt chicken fried och speciellt de här raderna:

You know I like my chicken fried
Cold beer on a Friday night
A pair of jeans that fit just right
And the radio on

(… och precis där försvann mitt kulturella metropoliskapital … )

senaste föreställningen jag gick på
så länge skutan kan gå med sven-bertil taube på dramaten. vill tillägga att det var calles födelsedagspresent från mig, inget jag valt själv alltså.

senaste restaurangen jag besökte
cotton & rye, en restaurang som ligger i en gammal bank nere på habersham och 34rd  nära oss. köket är ett slags upphottad lowcountry-tjofräs. mat från södern är ju rätt stabbigt och inte jätteförfinat, det är mer ett slag i magen medelst frityrsmak samt grytor med en liiiiten hint av dy men här var smakerna spritsiga och distingerade. åt musslorna som var de största jag ätit (på gränsen till lite läskiga faktiskt), men de var lena och väldigt smakrika.

tre ställen jag vill rekommendera
the bowery boys podcast. två killar (varav en har en förkärlek för riktiga pappa-göteborgar-ordvitsar) gör en podcast om new yorks historia. intressant och roligt som ger en ny dimension till allas vår favoritstad.

när vi ändå är på temat new york-historia så har jag genom sagda podcast blivit närmast besatt av att besöka tenement museum i new york. museet ligger beläget i ett gammalt hyreshus på lower east side. i huset bodde och jobbade upp till 15 000 personer, mestadels immigranter, ihopträngda under vidriga förhållanden, och ofta i lägenheter utan fönster. en resa till new york får dock vänta ett tag, men under tiden kan man alltid läsa jacob riis klassiska reportagebok how the other half lives (1890) om new yorks fattigaste områden i slutet av 1800-talet. intas dock, som med alla historiska källor, med en rejäl nypa salt. boken är såklart ett barn av sin tid med stereotyper och annat som inte lajar så bra med ens 2000-talsglasögon. men det där med källkritik har ni ju såklart koll på själva.

men stället med godaste drinkarna då?

insåg precis att jag lämnade en Väldigt Viktig Fråga hängande i luften i mitt förra inlägg. om alleycat serverar de näst godaste drinkarna i savannah, vilket etablissemang snor förstaplatsen då? vavavava?

jo, mina damer och herrar:
_DSF1067, The artillery bar, Savannah
_DSF1066, The artillery bar, Savannah
i savannahs näst finaste byggnad ligger artillery bar. (den finaste byggnaden är alex raskin antiques som jag har berättat om tidigare). artillery är ett riktigt helvete om man hatar mixologbarer. vilket jag av princip gör, men till och med jag smälter när det är så estetiskt tilltalande och man får så förbaskat goda drinkar. uppskattar också personalens förhållningsorder: inga flipflops eller hattar. bete dig som den herre eller dam du är. uppför dig inte otrevligt. tack, tack.

annan sjukt bra sak är att de har ringklockor på väggen vid varje bord så att man kan kalla på personalen när man är törstig och glaset är tomt. men jag har aldrig hunnit trycka på knappen för tyvärr är servicen så förbaskat snabb. verkligen trist alltså.
_DSF1149, The artillery bar, Savannah
_DSF1157, The artillery bar, Savannah
här intas a bit of a pickle, en synnerligen trevlig ginbaserad drink med dill.
_DSF1152, The artillery bar, Savannah
här synas drinkar och får med beröm godkänt.
_DSF1153, The artillery bar, Savannah
här pratas det tydligen om så tråkiga saker att hanna måste rädda sig medelst dyka djupt i drinken. lätt hänt på detta ställe även utan tråkiga samtalsämnen.

vi firar nyår i savannah

precis som tidigare år, ja nästan ända sedan begynnelsen, har vi firat nyår tillsammans med de bästa partners in crime dvs hanna och richard. i år inget undantag. den enda skillnaden var den geografiska platsen och att vi hade aningens begränsad nyårsgarderob. men som tur var hittade hanna de perfekta utstyrselhöjarna på hm.
_DSF1313
_DSF1315
_DSF1325
savannah dec 2017
vi piffade oss efter bästa förmåga i en kylslagen lägenhet och var sedan redo för den sedvanliga nyårsfotograferingen.
savannah dec 2017
savannah dec 2017
savannah dec 2017
i år saknade vi dock en deltagare, den tredje musketören katarina. vi får helt enkelt ta igen detta med råge nästa nyår! förstår inte heller hur hanna kunde bli så råsnygg i sitt diadem medan jag ser ut som en japansk mangafigur men det bjuder jag på.

en bra grej med att befinna sig i ett annat land på nyår är att man både får fira svenskt och lokalt nyår.
_DSF1327
_DSF1332
även om vi var något av tidsoptimister som vanligt och tekniskt sett faktiskt befann oss på gatan när klockan slog tolv i sverige. men ett par minuter in på det svenska nya året befann vi oss på alleycat lounge som gör de näst godaste drinkarna i stan. nu var vi redo  att skåla in det nya året i sverige.
savannah dec 2017
savannah dec 2017
om du undrar om det här med näst godaste drinkarna så var jag, richard och calle där dagen innan och utnämnde det till stället med de godaste drinkarna i stan. men det tog bara ett dygn innan vi ändrade oss, inte på grund av ett eventuellt dimmigt omdöme utan för att det helt enkelt var en annan bartender denna gång. det är första gången jag faktiskt känt skillnad från gång till gång.

alleycats meny är för övrigt en drinkälskares dröm, inte bara för att det finns ca arton miljarder drinkar att välja på, den är också en hel tidning som ges ut fyra gånger om året och innehåller artiklar om författare och andra kända kulturpersonligheter som på ett eller annat sätt förknippas med alkohol. väldigt ambitiöst och så snyggt formgivet att man inte behöver dricka alkohol för att uppskatta det.

om new york har sin balldrop vid times square har savannah sin ”up the cup” vid river street på tolvslaget. då höjs en sex fot stor mugg i en skål till det nya året. varför en jättestor mugg? jo, savannah är en av få städer i usa, i sällskap med exempelvis new orleans och memphis, där det är tillåtet att gå runt på stan med alkohol, så länge det är i ett plastglas. muggen symboliserar alltså en to-go-cup med sprit, eller en traveler som lokalborna säger. så om det inte har framgått tidigare: i savannah älskar man att dricka sprit i alla dess former.
_DSF1333
_DSF1335
efter att ha bevittnat denna märkliga företeelse på kajen och ett synnerligen fjösigt fyrverkeri blev vi möjligen inte klokare på traditionerna, men väl redo att välkomna det nya året 2018!

tidigare nyår har firats så här:

2016
2015
2014
2013
2012
2011
2010
2009

gott nytt år på dig, puss och kram!

martin luther king day och ett taffligt försök till samhällsanalys (fast det blev mest en massa frågor)

igår var det martin luther king day, en dag som firas i över hundra länder den tredje måndagen i januari till minne av medborgarrättskämpen martin luther king jr. i usa är det en allmän helgdag och här i savannah firas dr king med en årlig parad. vid lunchtid svängde den förbi oss vid mlk boulevard så vi bestämde oss för att gå ut och titta på folkfesten. det var ingen hejd på entusiasmen och folk hade dragit ut stolar och grillar för att fira loss rejält.
_DSF1469
_DSF1441
_DSF1428
jag är ju inte särskilt bevandrad i varken amerikansk politik eller samhällsliv men några saker som blev väldigt uppenbara för oss var följande:

det fanns nästan inga vita i paraden.
det fanns nästan inga vita som tittade på.

vi bor söder om the historic district, i något som kallas west victorian district. ett ganska intressant område om man vill se gentrifiering i livetakt. det är ett ganska blandat område med social housing units och snutpådrag för jämnan samtidigt som det lockar new york- och londonhipsters, som köper upp och rustar gamla viktorianska ruckel för att komma ner i boendekostnader och för att hyra ut. savannah är också en stad med relativt stora klyftor, där 22% lever under fattigdomsgränsen (att jämföra med riksgenomsnittet som ligger på 12%). något som blir väldigt uppenbart när man är inne i the historic district som är den fina delen av savannah, med alla sina stora hus och grönskande torg. det är vä-häldigt vitt. och rikt. eller som en kille vi pratade med en blöt fredagskväll på en dive bar uttryckte det: ”i’m probably the only black guy living in the historic district”.

om vi går in mot stan kanske demografin ändras tänkte vi och traskade tjugominuterspromenaden in till broughton street där paraden också gick förbi. kanske är det där alla vita hänger en dag som martin luther king day?

det var ingen vidare publikrusning direkt. vilket är ganska märkligt, för broughton street är ungefär som savannahs motsvarighet till drottninggatan.

är folk nöjda med att ha det så här uppdelat? (ironiskt i så fall med tanke på martin luther kings budskap). eller bryr sig inte den vita befolkningen i savannah för att de inte kan (vill?) relatera? eller har jag en endimensionell syn på vad det innebär att hedra någon? hur ser firandet ut i övriga amerikanska städer? (vi vet ju alla vad presidenten pysslade med, nämligen sin 94:e golfrunda sedan han blev president). eller är det en så enkel förklaring som att masskjutningen som inträffade på fjärde juli i savannah förra året har satt sina spår (å andra sidan var det inga problem att samlas vid kajen för nyårsfirandet)?

nånstans här önskar jag att jag orkade öppna en bok om det amerikanska samhällsklimatet så att jag kunde leverera någon intelligent slutsats. men för en person som ljuger om att den läser filterartiklar (även de inte ens är på någon slags djuplodande nivå) blir det här lite för mycket och hjärnan imploderar.

jag gör som alltid när orden tryter och bjuder istället på bilder från när vi besökte martin luther kings barndomshem i atlanta.

alex raskin antiques

okej, nu har jag fått gnälla lite så nu tar vi ett inlägg med bara härligheter tycker jag!

något som gör mig väldigt glad är gamla hus och att titta på gamla prylar som är till salu. i savannahs vackraste byggnad vid monterey square ligger alex raskin antiques som på det allra underbaraste sätt kombinerar mina två favoritintressen. hela huset är fullproppat med gamla antika prylar och möbler och precis när man tror att man har tittat på allt så hittar man ytterligare en trappa som leder upp till en ny våning. huset är i ett ganska bedagat skick, och sista trappan upp till vinden är inget för räddharar, här svajar det rätt rejält.
savannah dec 2017
savannah dec 2017
_DSF1080 1
_DSF1094
_DSF1084 1
_DSF1089
_DSF1087
Svannah, Georgia 2017-2018
_DSF1099 1
Svannah, Georgia 2017-2018
så här glad var hanna efteråt! och hon har gått i en triljard antik- och secondhandbutiker och loppisar. då fattar ni kanske hur bra det är.
_DSF1086
Svannah, Georgia 2017-2018
mitt och hannas bästa savannah-tips!

hur vi överlevde jul och nyår medelst state of emergency

ja, det är rätt mycket drama i rubriken, och med all rätt. jag tar allt det urtrista i ett inlägg och så tar jag det roliga i ett annat, för nu vill jag gnälla ohämmat här!

det började med att vi alla fick maginfluensa i omgångar.

eller nä, allt började egentligen i en dag i oktober när jag messade hanna och lockade med söderns jul- och nyårsmässiga fördelar. förutom det uppenbara, nämligen finfint sällskap, handlade givetvis mycket om vädret. jag utlovade att stans uteserveringar skulle stå på rad för att välkomna två frusna själar från skandinavien och solen skulle försiktigt värma upp deras nedkylda nästippar till normal temperatur för första gången sedan september. lite överdrivet kanske, men ja, ni fattar.

istället hände det här.
_DSF1352
_DSF1347-2
_DSF1348
_DSF1350-2
all snö ledde till det här. i hela stan. inte ens matvarubutikerna var öppna.
_DSF1351
i tretton countys, inklusive chatham där vi bor, deklarerade georgias guvernör state of emergency. det är alltså när de styrande får tillåtelse att ta till mer extrema åtgärder som vanligtvis inte är tillåtna, typ bränna in med militär någonstans om det skulle behövas.

för en rutinerad nordbo ser ju snöstormen grayson inte mycket ut för världen, minus sju grader och lite vackert fallande snö. men i en stad med obefintlig kollektivtrafik, där inga bilar har vinterdäck, där flygplatsen saknar avisningsutrustning, och där hus och vattenrör saknar isolering behövs det inte mycket för att hela stan ska stänga ner. och varför skulle de egentligen vara rustade för snö? senaste gången det snöade var 2010. innan dess 1989. det är ungefär som att det skulle komma en orkan till sverige.

så var det ju det här med matfrågan. vi hade i princip ingen mat hemma på grund av ett småsvajigt kylskåp som ironiskt nog hade svårt att hålla kylan, samt några objudna köksgäster i form av köldhatande möss som gjorde att vi helst undvek att laga mat. så det var bara att lämna vår dragiga femtongradiga lägenhet (jag iklädd det varmaste jag hade dvs en vårkavaj) och ta oss ner till stan för att försöka få oss en matbit.

savannah är en stor turiststad, vanligtvis dräller det av öppna restauranger. nu ringlade köerna utanför de få restauranger som var öppna (jag räknade till tre) sig ut på gatan och hotellen reserverade maten för sina gäster. jaha.

när man, frusen och hungrig, står i en restaurangkö som inte har rört på sig på en halvtimme och man inte ens är säker på att det finns någon mat kvar. när planen på ett eller två glas bubbel på en solig uteservering går om intet. när man dessutom måste stå ut med savannahbornas otroliga snöentusiasm blir man ju rätt less på hela situationen (det sistnämnda är ju verkligen droppen). då kan inte ens den givna förströelsen – amerikanska netflix, eller de lokala tv-nyheternas rörande anvisningar om hur man skrapar bort frosten från bilens framruta – lyckas få mig på bra humör. (”om ni inte har en isskrapa går det bra med ett kontokort att skrapa med, men för er tittare som saknar ett sånt så fungerar det egentligen med vilken hård plastsak som helst”.)

så nu har jag bestämt mig för att bli en prepper i nästa liv. insikten förstärktes ytterligare när rören frös. inte ens en kopp blaskigt amerikanskt kaffe fick man alltså unna sig. det var knappt så att man vågade tänka att elen fortfarande funkade, annars hade vi varit illa ute på riktigt.

eftersom flygplatsen var stängd fick hanna och richard tre extra dagar i snöblasket. och två dagar efter att de hade åkt visade temperaturen på tjugo grader som om ingenting hänt. jag ska aldrig gnälla på det svenska vintervädret igen. för det finns uppenbarligen ett annat väder som tar till ännu mer raffinerade metoder i kampen för att inte låta oss nordbor undslippa vintern, brrr.