årets knäppaste bild
kanske inte knäppaste men absolut den där jag framstår som kusinen från landet. taget i fotobåset på personalfesten. ge mig tre starka hej för en tung inledning på mitt nya jobb, för vem skulle inte anställa den här?!
slå in julens klappar
alltså, här hoppar jag över att illustrera med en bild eftersom jag redan hunnit ge bort allt. men ni får helt enkelt tänka er följande: brunt kraftpapper med vita snören. osedvanligt enkelt för att vara jag eftersom jag gärna överöser med allt och lite till.
så firar jag jul i år

en person jag saknar
kanske inte en person, utan snarare att jag kan sakna att umgås med folk pre-deras-barn. alltså, don’t get me wrong här, jag gillar ju att de har ynglat av sig och så. det är bara det att den här spontaniteten jag älskar när man umgås med folk försvinner helt, av helt naturliga och legitima skäl såklart. för att inte få det att låta som att jag är värsta barnhataren så omformulerar mig och säger att jag saknar spontaniteten som ett liv utan barn tillförde min relation med kompisar. sen är det ju också upp till mig att jobba på att vara mindre spontan och så, jag vet. men jag saknar det i alla fall.
på min önskelista
7) en ny kompaktkamera med utbytbara objektiv, tex en fujifilm x100t.