roadtrip i usa 12: dåligt samvete i charleston, south carolina

naturen är obegripligt vacker, maten är fantastisk, människorna är gästvänliga och det är bara några av anledningarna till att jag älskar den amerikanska södern. fast jag kan inte låta bli att känna mig dum för att jag också turistar bland övervikt, trailer parks och inkomstskillnader. eller som det här att turista på ett plantage. här går jag runt och frossar i skönheten av en fysisk manifestation av ett ekonomiskt system som på ett grymt sätt förtryckte människor liksom.

är den här känslan något typiskt svenskt? eller är det bara politiskt korrekta nervösa funderingar av en trettionånting–södermalmsbo med lite för många högskolepoäng i humaniora?