03 mina föräldrar

Soldier's goodbye & Bobbie the cat, ca. 1939-ca. 1945 / by Sam Hood
den här bilden är från state library of new south wales. klicka på bilden för att komma till källan.

min mamma träffade min pappa för första gången när hon var 15 och pappa 16. mamma hade ett bra läshuvud och ett gott språköra. men eftersom pappa gick i den långsammare tyskaklassen misslyckades hon med flit på proven så att hon skulle hamna i pappas klass. pappa var inte skolmotiverad, men eftersom han hade en sträng pappa och ett borgerligt arv att förvalta blev han ingenjör. mamma blev inte tvingad till något alls, hennes mamma var fullt upptagen med att klara vardagen med lika många jobb som ungar.

mamma och pappa gifte sig. borgerligt. pappa i stora polisonger och skjorta med breda slag. mamma i gul kortkort klänning. varken mormor eller farmor och farfar var med.

pappa skulle jobba utomlands. mamma hade precis fått jobb, men hon följde med
ändå. mamma gick hemma om dagarna, lärde sig felfri spanska men hade ingen att prata med. på jobbet hade pappa hade många att prata med, men det där med att böja verben var inte hans grej. han sa verbet i infinitiv och lade sedan till tempus för tidsorienteringen.

de kom hem till sverige igen. de hade en dotter och fick strax en till. sedan började mamma att jobba. tills hon blev sjuk och slutade jobba. hennes arbetsgivare hade inget till övers för sjuklingar och lite senare bytte mamma ilska mot bitterhet. och ännu lite senare bytte hon bitterhet mot katter. en hel drös faktiskt. det gjorde henne glad och pappa lite mindre glad. men när pappa slutade jobba tyckte han nog det var rätt skönt att skingra tankarna med lite fru- och katt-maintenance. för det var nog mycket av pappa som försvann när han inte fick gå till jobbet om dagarna.

om mamma och pappa hade vuxit upp idag kanske saker hade sett annorlunda ut. kanske hade pappa fått lyssna på sin egen röst och bestämma själv vad han skulle bli. kanske ett jobb där något växte fram med hjälp av sina skickliga händer. kanske hade någon uppmuntrat mamma att läsa vidare och vem vet var hon hade slutat då.

men om de fick en chans att välja tror jag ändå att de hade valt ett liv tillsammans. bandet som knyter dem samman består av 47 års aktiva val av varandra. 47 års gemensamma erfarenheter, bra som dåliga.

tajtare än syskonskap och frivilligare än blodsband. det är inte kattskit det.

translation:
a text about my parents. use google translate, plz.

Annonser

@dolores

@dolores
i fredags var jag på fest. min vän kentson hade startat eget tillsammans med kompanjon och det ville vi såklart fira.

@doloresn
vi fick små klisterlappar där vi fick skriva vad vi hette, vad vi var och vad vi ville. min vän björn var ensam och ville kanske prata med någon.

@dolores
bagarn var glad i sina röda pantalonger.

@dolores

@dolores
vartefter kvällen led körde vi festen sittande. som de hårt arbetande nära-trettio-eller-över-trettio vi är var vi såklart lite trötta efter arbetsveckan. rock ‘n’ roll …

men trevligt hade vi såklart. om än ännu lite tröttare dagen efter.

translation:
my friend kentson kickstarted his new company by having a party. very nice!

arbetsskaderelaterat

work related injury
det är bråda tider på jobbet, därav styvmoderlig behandling av nostalgifabriken. hemma kan man inte heller slöa eftersom att-läsahögarna nästan sträcker sig mot taket (det här är två av dem. resten är utspridda lite varstans i lägenheten). nu måste högarna betas av, annars kommer jag snart drunkna i böcker.

arbetsskadad, jag?

translation:
busy week at work. no time for rest at home either because of my ”to-read-piles” in my apartment. if i don’t want to drown in books in the future i’ll better start reading right now!

02 min första kärlek

old times

min första kärlek träffade jag utanför ett tält på lollipop. det var året johnny cash spelade. inte för att jag brydde mig om någon äldre herre klädd helt i svart egentligen. jag var väldigt mycket indiepop och såg mest fram emot att se primal scream, spiritualized och chemical brothers.

jag var sjutton. han var tjugoett och såg ut som damon albarn i blur. det var dagen efter festivalen och vi satt utanför tältet och pratade, skrattade, såg hur området sakta avfolkades på människor. sedan sa vi hej då till varandra. inte ens ”vi hörs”.

jag visste att han jobbade på posten i grannkommunen. så en dag två månader senare tog jag mod till mig, ringde dit och frågade om han jobbade där. han skulle precis gå från jobbet, ”men om jag tar ditt nummer så kan jag ringa när jag kommer hem”. ”jaha”, tänkte jag, ”det var det, vi hörs”. prick fem minuter senare ringde han. han var andfådd, hade sprungit hela vägen hem.

det var jag som gjorde slut. på fyra år hade vi hunnit flytta ihop. göra slut, bli ihop igen, göra slut bli ihop igen göra slut bli ihop igen göra slut bli ihop igen göra slut bli ihop igen göra slut bli ihop igen.

på fyra år hade han hunnit dricka mycket öl, vin och sprit. vara försvunnen i dagar, både hemifrån och från jobbet. ångra sig väldigt mycket. tills nästa lön.

på fyra år hade jag hunnit ringa väldigt många samtal till hans vänner och undrat var han var. hunnit scanna oräkneliga ölställen om han möjligtvis satt där. hunnit titta många gånger i min kalender där jag förde någon slags statistik på hur många bra dagar som gick på de dåliga. sen en dag fick det vara nog.

om jag som trettioåring fick hälsa till mitt tjugoettåriga jag så skulle det vara att allt ordnar sig till slut. och, herregud kvinna, börja lyssna på johnny cash någon gång.

translation:
theme two in the blog challege. about my first love who in his turn loved alcohol a lot.

en lördag med polaroid sx 70 och charles & ray eames

rävjägarns blogg hittade jag den här fantastiska reklamfilmen om mitt senaste loppisfynd, en polaroid sx-70, som jag bara måste dela med mig av!

början av filmen är en snygg uppvisning av kamerans nästintill obegränsade användningsområden och någonstans i mitten övergår den i en teknisk genomgång (där jag kanske inte tittade lika uppmärksamt ska erkännas). ett stort plus för det något besynnerliga valet av musik och för den designintresserade kan tilläggas att charles & ray eames medverkar.



translation:

in rävjägarn’s blog i found this commercial of my latest thrift find, a polaroid sx-70 camera, starring charles & ray eames.

01 presentation av mig själv (eller nostalgifabrikens längsta inlägg hittills)

debaser

hemma sjuk idag. vad göra? har ju aldrig hakat på såna här kedjebrevsliknande bloggutmaningar, men någon gång ska vara den första. med inspiration från bland annat om kläder som är vackra och kulturgryningen kör vi på 30 teman i 30 dagar.

jag är alltså trettio år och arbetar med marknadsföring i en bokhandelskedja. jag bor i stan och har två katter som heter rutan och tårtan och en sambo. den ena katten älskar jag för att den är tjock, lojal och timid. den andra katten älskar jag för att den är söt som socker, trots att den har världens mest missunnsamma attityd. min sambo älskar jag för att han är allt det jag inte är, typ lugn och tyst. för en utomstående är nog mitt liv den typiska söderklyschan. bortsett från att jag inte kan baka surdegsbröd (eller något annat bröd heller för den delen). och att jag inte har barn som heter som en liten pensionär.

när jag var liten kallades jag generalskan gustav fjun. fjun för att jag var kal på huvudet fram till två års ålder ungefär. generalskan för att jag var väldigt bestämd av mig. jag inbillar mig att jag har blivit mindre bestämd i vuxen ålder, men det får nog släkt och vänner avgöra.

har varit en riktig typisk duktig flicka – gått genom skolan och ässat i varenda ämne. på typiskt duktigflickmanér har jag mestadels fokuserat på de stunder jag inte ässade (som tex att jag i tredje klass missade fullpotten på ett rättstavningstest i för att skrev ”restaurant” istället för ”restaurang”) och glömt de övriga 99% där jag faktiskt var alldeles helt fantastisk. till och med under tonåren, då mina föräldrar trodde att jag låg aspackad i någon park, satt jag hemma i godan ro hos kompisar, drack te och filosoferade om livet.

i riktiga livet är jag lite mer cynisk än vad som framgår här. förmodligen på grund av insikten ”nice girls finish last”. försöker mota cynismen i grind på två sätt:

1) bli sådär härligt tuff och självsäker genom att hårdplugga böcker som nice girls don’t get the corner office (ehhrrrm, en del ränder går aldrig ur,).

2) min blogg. nu blir det lite härligt flummigt här: jag skapar mitt alldeles egna rum där stress, hets, prestationsångest och konkurrens inte finns. därav gullegullet och tussitusset och hej vackra bilder och så vidare. lite cheezy, jag vet, men jag tror det är viktigt att ha lite gullegull och trevligheter i sitt liv.

till sist:
förmodligen lynchvarning att tycka, men jag tycker att jag har ett alldeles underbart sinne för humor. roligast av dem alla är jag själv. möjligtvis med undantag för min väldigt humoristiska vän jenny.

translation:
i’m doing a blog challenge with 30 themes in 30 days. this is the first theme: a very long text about myself. so long that i’ll have to ask you to use google translate instead.