ett par bokinköp och ett slags inlägg i kultürdebatten

eftersom jag har jobbat hemma sedan mars förra året har jag befunnit mig norr om slussen ytterst sällan det senaste året. men för ett par veckor sedan skulle vi uträtta ett ärende på stan så jag passade på att slinka in i en (nästan helt tom) bokhandel efteråt. blev så glad och upprymd över att befinna mig i en lokal smällfylld med böcker att det blev ett par spontanköp:

Bokinköp_DSF1039

jag gillade verkligen lucia berlins novellsamling handbok för städerskor. självbiografiska realistiska berättelser med trasiga karaktärer utan att mörkret helt får ta över. det finns hopp, trots svåra ämnen som beroende och utsatthet. då kan ni ju fatta att förväntningarna är HÖGT STÄLLDA på kväll i paradiset + välkommen hem.

dagar utan slut av sebastian barry är jag mycket nyfiken på. ett mäktigt vilda västernepos skrivet på talspråk. jag får lite huckleberry finn-vibbar av denna, där den hurtiga berättartonen maskerar grymma livsöden och händelser.

Bokinköp_DSF1040

till sist en vrålsnygg utgåva av flannery o’ connors samlade noveller.

Bokinköp_DSF1042

i usa pågår en kulturdebatt om flannery o’connor, där paul elie i the new yorker förra året argumenterade för att hennes litterära insatser fått omvärlden att ända fram till nu blunda för den rasism och de fördomar som hon uttryckte i sina personliga brev och essäer. inte så mycket i sina fiktiva verk ska tilläggas, där hon tvärtom ”dealt with race courageously […] depicting white characters pitilessly and creating upstanding black characters who “retain an inviolable privacy””.

han gör också en jämförelse med hur poeten philip larkin länge utmålats som rasist och kvinnohatare. kanske kan man kan tolka elies jämförelse som en kritik att kvinnor döms mindre hårt i det offentliga? (eller, om man nu vill vara snäll, att han implicerar att kvinnors konstnärsskap inte tas på lika stort allvar som mäns)

amy alznauer replikerade i the bitter southerner att hela premissen för elies argumentation, att o’connors rasism sopats under mattan fram tills nu, är sedd med en vit mans blick. det har i själva verket varit känt länge men forskats på främst av kvinnor och svarta, och därför inte rönt någon större uppmärksamhet. oh snap!

den här debatten är förstås en del en av en större kulturdebatt: går det (och bör vi) skilja konstnären från konstverket? något som blivit allt mer aktuellt i och med att cancel culture vuxit fram som ett samhällsfenomen.

jag tycker det här en otroligt svår fråga. ibland har jag noll tålamod. jag har ägnat 41 år av mitt liv av att ständigt tänka på hur mina ord och handlingar landar hos omvärlden. den konstanta oron att någon ska ta illa upp. därför är jag extremt trött på människor som lägger allt ansvar på mottagaren. ”jaha, så du tog illa upp? det kan väl inte vara så farligt, för så menade jag ju inte alls, förstod du inte det? nähä, men isåfall är det ju ditt problem”. kan inte folk bara anstränga sig?

som den här passagen i ett av o’connors brev, som får mig att se rött:

”You know, I’m an integrationist by principle & a segregationist by taste anyway.”.

ett plumpt och grovt generaliserande uttalande, där princip kolliderar med praktik på det mest förvirrande sätt. vad menar hon egentligen? att hon ser förödande maktstrukturer och vitt privilegium, där det enda moraliskt rätta är förändring. men att hon vill helst inte konfronteras med konsekvenserna av en sådan? det är så motsägelsefullt att man bara gapar.

men historikern i mig är motvilligt fascinerad. för det är ju egentligen när saker skaver, skapar frågetecken snarare än utropstecken, som det blir riktigt intressant. om ni ursäktar klyschan.

elie menar att o’connors rasistiska åsikter inte kan förklaras av hennes privilegierade uppväxt på en plantation i den amerikanska södern eftersom hon tillhör samma generation som flertalet (banbrytande) författare som ursula k le guin, tom wolfe och exempelvis gabriel garcia marquez. implicit: hon borde ha kunnat ta in tillräckligt mycket av progressiva samtida röster för att veta bättre. och kanske har elie rätt i att hennes litterära insatser bör modifieras. o’connor var nog inte en progressiv banbrytare. (hade hon varit det kanske hon sluppit diskussionen om hon enbart var en regional författare eller inte).

men att hävda att kontexten inte spelar någon roll tycker jag är en förenklad sanning som ironiskt nog är ett typexempel för vår egen tid enligt mig. vi lever i ett komplext medielandskap där folks åsikter och uppfattningar till stor del har ersatt historiens föråldrade indelningar av människor. vi vill ha tydliga svar för att snabbt kunna sätta en stämpel och kunna dela in: är en person god eller är hon ond? och genom att demonstrera sin uppfattning ger man på så sätt också sig själv en tillhörighet. viljan att problematisera den majoritet som faktiskt inte är banbrytare (eller bryter normer på ”fel” sätt) blir givetvis mindre ur ett sådant perspektiv. det viktiga blir en enkel förklaringsmodell med ett fördömande på slutet.

ja, nu blev det här kanske ett lite väl flummigt och hastigt ihopsnickrat resonemang om samtiden, ni får ursäkta.

jag vet egentligen för lite om flannery o’connor och för lite om hur det verkligen var att leva och bo i den amerikanska södern under medborgarrättsrörelsen för att med djup övertygelse kunna säga varför hon uttryckte sig som hon gjorde (vilket kanske är en mer intressant frågeställning än om en person är god eller ond).

för konsekvensen av att elie inte ger en rättmätig tyngd åt den djupgående hierarkiska rasordning som o’connor levde i borde rimligtvis också betyda att han förminskar betydelsen även för de miljontals andra människor som drabbades av den?

hur förklarar annars elie det faktum att usa, 57 år efter civil rights act och o’connors död, fortfarande tampas med arvet från denna struktur? kanske kan kan vi se o’connor som en motsägelsefull röst i en avgörande brytningstid? en påminnelse till oss, och kanske framförallt de som vill ha tydliga och snabba svar, om hur djupgående usa:s rasordning var. en rasordning som var en grundläggande förutsättning för byggandet av hela nationen och inte bara delade samhället i två, utan faktiskt skapade två vitt skilda samhällen som existerade sida vid sida. och hur trögrörlig en sådan struktur faktiskt kan vara?

och ur det perspektivet kan det både vara rätt döpa om loyola universitys studenthem såväl som att o’connor fortfarande är värd att läsas än idag.

en titt i en låda

kanske världens minst clickbait-iga rubrik. men eftersom någon tryckt på livets pausknapp och ytterst få roliga saker inträffar just nu kan det ju vara på sin plats att gå igenom och sortera lite memorabilia. kanske är detta ett inlägg som enbart kommer att glädja den närmsta kretsen, men jag lovar att komma igen med bättre content senare. i alla fall:

här är en liten låda som ser ut som en bok.

En titt i kartongen_DSF1325

vad har vi i den då?

jo, ett stycke älg på en farstubro i (alldeles för lång) väntan på inramning. detta fantastiska foto inhandlades på loppis förra året. ett favoritfoto som verkligen förtjänar en plats på en vägg.

En titt i kartongen_DSF1326

en bild på undertecknad från tidigt åttital. noterar att jag lätt skulle kunna ha på mig likadana kläder nästan fyrtio år senare.

En titt i kartongen_DSF1335

undertecknad uppklädd för kräftskiva. var ju en festprisse redan då, heh.

En titt i kartongen_DSF1354

en suddig uppvaktningsbild ur tidningen på min mormors far, född år 1864.

En titt i kartongen_DSF1331

mormor har betytt väldigt mycket för både mig och min syster. jag gick inte på dagis (eller föris som det heter nuförtiden) utan mormor var hemma hos oss varje dag när jag var liten. har därför tänkt i en massa år att jag ska lägga till min mormors efternamn, något att bära med mig jämt från henne.

men enligt calle är det bara seriemördare som byter efternamn. vilket han iofs har rätt i. men om 40-årskrisen endast sträcker sig till ett namnbyte klassar jag det ändå som lindrigt. hehe.

och här är damen i fråga. mormor ruth, som tidigt blev ensamstående med två små barn. som klarade sig själv och aldrig skaffade en ny man.

En titt i kartongen_DSF1341

alltid i rörelse. aldrig tyst. ständigt stridbar. min bild av mormor är ju såklart inbäddad i ett härligt rosa skimmer, som det ska vara. men som vuxen har jag insett att hennes egenskaper ibland satt krokben för både henne själv och andra. denna ständig tjurskallighet och vilja att ifrågasätta.

vidare till mitt skolfoto i första klass <3. bra lugg.

En titt i kartongen_DSF1337

kommer ni förresten ihåg när stadsmuseet hade en utklädningslåda och en fotoautomat? eller ja, det var väl minst 25 år sen, så det är inte konstigt om ni inte gör det. här hängde jag en hel del i högstadiet.

En titt i kartongen_DSF1332

jag gräver vidare och hittar en polaroid från midsommaren 2012, när vi drog ihop spontant firade i min trädgård på malmgårdsvägen. har bloggat om det här.

En titt i kartongen_DSF1334

här är ytterligare en polaroid från samma tillfälle. björn och andreas i sina finaste sommarstassar.

En titt i kartongen_DSF1344

björn och andreas en sommar på swedenborgsgatan. kanske år 2014?

En titt i kartongen_DSF1345

lina och andreas. tror detta också är 2014.

En titt i kartongen_DSF1357

björn på reimers, också 2014.

En titt i kartongen_DSF1358

venke och sofia på semester i lissabon år 2014. har skrivit om portugalresan här, här, här, här, här och här.

En titt i kartongen_DSF1361

oj, nu gräver vi långt ner i lådan. ett kort på ann i bastuparken, måste vara år 2003 eller 2004. ser ni det fantastiska sommarljuset? snart är vi där igen!

En titt i kartongen_DSF1346

en bild på björn från samma tillfälle. jag älskar den oregelbundna ramen kring fotot. det fanns en fotobutik på birger jarlsgatan som framkallade dessa. men butiken är nog nedlagd för länge sen.

En titt i kartongen_DSF1347

de första vitryssarna på annual white russian marathon, en tradition som firar 17 år i år.

En titt i kartongen_DSF1349

bilder från en midsommar vi firade i öregrund år 2003 tillsammans med helena och kenneth. en av de trevligaste midsomrar jag varit med om faktiskt.

En titt i kartongen_DSF1350

ett gammalt passfoto. är väl kanske 17 år här?

En titt i kartongen_DSF1343

tror det här är tio år senare. väldigt rak lugg.

En titt i kartongen_DSF1340

en photoboothbild från när jag och hanna var på fest hos tidningen plaza, kan det ha varit deras 20-årsfest?

En titt i kartongen_DSF1342

ingen gammal låda utan ett ex!

En titt i kartongen_DSF1339

jag och tomas var ihop i sju år mellan 2004 och 2011. jag var ju hemskt ledsen när han gjorde slut, men saker har ju en tendens att ordna sig till det bästa ändå. livets förunderlighet och så vidare.

klipp till en middagsmeny på noma. har bloggat om besöket här.

En titt i kartongen_DSF1330

ett tack-kort från en av calles kompisars bröllop. kanske 2017?

En titt i kartongen_DSF1351

en bild på mitt och tomas gamla landställe. har bloggat om det här och här bland annat.

En titt i kartongen_DSF1353

en bild på mig och calle tagen av en turist-utomhusfotograf-framkallare i havanna. har skrivit om resan här.

En titt i kartongen_DSF1363

det var det hela!

roliga saker som hände i februari

detta var ju en högst otippad rubrik att komma från mig då jag ju inte är känd för att hysa några varmare känslor för vintern. men efter att ha upplevt molnlocket under december och januari, parat med pandemi, omfamnade till och med jag februaris kyla – och framförallt – sol! så vi kan väl titta på vad min mobil dokumenterade under februari?

det första bilderna är förvisso tagna i slutet av januari men bådade liksom gott inför vad som komma skulle. ett sällsynt tillfälle då jag faktiskt var lite social (corona-anpassat såklart) och hälsade på en kompis som precis flyttat in i ett stört fint 1700-talshus.

om jag är avundsjuk? har påven rolig mössa?

vi inspekterade hennes tidstypiska kakelugn … (!!!)

lagade lite mat …

och spelade ett himla roligt kortspel som jag tyvärr glömt bort namnet på.

från en annan dag då jag handlade blommor på medis. kämpar på mot vinterblekheten medelst ett piggt läppstift.

blev tvungen att dokumentera årets första solstrålar som trevande tog sig in i vardagsrummet. en medeljobbig vinter är detta en stor happening. ni kan ju gissa hur stort det kändes i år?!

sen kom snön.

och med den kom kylan och solen. TACK OCH LOV!

en lördag var vi på överjärva byggnadsvård (med brasklappen givetvis c-anpassat, men det vet ni väl såklart?)

jag köpte en jättestor bagerispade för jättemycket pengar, som jag sen tvingade calle att bära. så många imaginära ostbrickor jag kommer ha denna till, ni anar inte!

från överjärva promenerade vi till bergshamra. vi gick förbi ulriksdals slottskapell på vägen.

ny promenad. ny sol.

färdkost.

en annan promenad. man börjar förstå hur otroligt utsvulten man varit på sol när man blir tvungen att dokumentera sitt nöjda ansikte så fort solen är framme.

med risk för att det blir tjatigt, men här är en ny promenad i solen. men innan ni dömer mig, tänk ändå att detta är mer exalterande än allt som hände under november till och med januari.

till sist: tulpansäsongen är igång. köpte dessa monstruösa franska tulpaner till mig själv på alla hjärtans dag. på dagen exakt två år som körkortsinnehavare!

what a mäss

hörrni, jag har ju helt missat att berätta vad som damp ner i min brevlåda i december förra året. min gamla kollega, den förbålt skickliga och roliga fotografen, bloggaren och författaren marcus stenberg, har gjort en himla snygg fotobok om bokmässan. (brukar ni också bli dödligt avundsjuka på folk som är liksom multi-talanger? eller är det nu jag får stå ensam med skammen?)

What a mäss_DSF1005

projektet startade på kickstarter och jag var inte sen att backa.

What a mäss_DSF1007

boken innehåller en samling fotografier från alla år som marcus besökt bokmässan, tillsammans med texter skrivna av bland annat sandra beijer, peppe öhman och linda skugge. fotografierna fångar verkligen den uppsluppna, dråpliga och småkaosiga stämning som gör bokmässan till just bokmässan.

What a mäss_DSF1012

på en sida hittade jag mina kollegor. så himla välkommet eftersom jag saknar mina kollegor så himla mycket efter att inte ha fått jobba tillsammans på ett år.

What a mäss_DSF1009

från vänster ser vi två fina kollegor inbegripna i ett seriöst samtal. kollegan i mitten sitter lugnt i en stol och datar i telefonen. och min kollega längst till höger ger upp ett skratt som bara åstadkoms när flera dagars sömnbrist parat med örtiotusen intryck och härliga samtal börjar ta ut sin rätt. så mycket som händer samtidigt. symptomatiskt för hela bokmässan, överallt händer det saker.

i en annan bild hittade jag mig själv och min kollega bia ett samstämmigt ögonkast och ett gapflabb. äkta känslor.

What a mäss_DSF1015

den är tagen i vår monter för ett par år sen vill jag minnas, när vi anordnade berättarbattle, bokmässans roligaste och tramsigaste event.

vill du ha ditt eget exemplar av what a mäss? klart du vill! finns att köpa här!

10-9-8-7-6-5-4-3-2-1-listan!

har grävt långt ner bland bortglömda utkast och hittade det här två år gamla halvfärdiga inlägget när jag hittade en rolig lista hos peppe som jag snodde rakt av. den som spar han har och så vidare …

förresten roligt att den första punkten där jag listar saker jag tycker om inte innehåller någon mänsklig kontakt överhuvudtaget, medan den andra (nio saker jag inte gillar) i princip bara innehåller folks ohyfsade beteende. jag är en sån otrolig people’s person alltså …

10 saker jag tycker om
– lösgodis
– doften av varm regnvåt asfalt

IMG_6224

– bananas broccolipizza
– nybäddade lakan
– när man har kört från stan på fredagen och svänger in på väg 214 i solnedgången och man vet att man inom tio minuter snart får sitta med ett glas vin på farstutrappen på landet.

– doften av hägg, syren och schersmin
– den första enheten alkohol på semestern. kanske den enda punkten på listan som faktiskt förhöjs av mellanmänskliga relationer.

Cheers, Berlin

– blåvitt porslin
– pärlspont

9 saker jag tycker mindre om
– pms
– vara beroende av andra
– trängas i kollektivtrafiken (inte för att jag har gjort det på ett par år pga corona och innan det gångavstånd till jobbet <- bästa livshacket för ett liv i zen)
– tidsoptimister
– såndär geggig potatissallad som inte är gjord på vinägrett
– vinter

– folk som inte tar ansvar eller försöker smita undan.
– orättvisor. små som stora.
– sova i ett totalmörkt rum. får för mig att jag inte kan andas då.

8 bloggar jag läser
elsa billgren
niotillfem
eller kanske inte
emmas vintage
flora wiström
living by w
julia mitt i prick
johanna bradford

7 saker jag vill göra i framtiden
– bo utomlands, kanske usa?

shack upp inn, clarksdale, ms

– skaffa barn
– skapa en potager
– åka till san sebastian och äta
– roadtrippa i frankrike

paris, baby!

– bo på landet

Midsommar 2020

– hälsa på min släktgren i argentina

6 saker jag är rädd för
– klimathotet
– det politiska läget i usa och kina. ryssland bubblare.
– normaliseringen av extrema partier som bestrider grundläggande människovärden
– nya pandemier
– att världens bästa berättelse kommer att skrivas EFTER min död så att jag aldrig kommer kunna läsa den
– älgflugor. har aldrig stött på en men de verkar ju helt sinnessjuka!

5 platser jag tycker om att vara på
– julita

– savannah

savannah, georgia

– på uteservering med bra spanläge.

– på loppis. ja jädrar vad det suger i loppistarmen,

Loppis_DSF1070

– på restaurang.

Noma Game and Forest season_IMG_9129-2

4 ord som beskriver mig
Ja, glaset är halvtomt

3 saker jag ser fram emot
– vaccination
– våren
– när köksrenoveringen är klar (den har alltså inte ens börjat)

2 bra filmer
– ursäkta klyscha men nyckeln till frihet är ju för-e-jävla bra alltså.
– dirty dancing är nog den film jag sett flest gånger. får bli den.

1 bra låt
världens bästa låt alla kategorier.